I Uppsala län finns 3 101 kilometer statlig väg. En rapport från Transportföretagen visar att hela 868 kilometer, 28 procent av dessa vägar, är i dåligt skick.
När infrastrukturen brister försvåras människors vardag. Resor tar längre tid och blir mer komplicerade. Men i debatten är det ofta de storslagna visionerna som ges utrymme. Nya storsatsningar som höghastighetståg är i blickfånget, snarare än hur man ska kunna underlätta vardagens resor mellan hemmet, jobbet och förskolan genom att investera i och underhålla den infrastruktur som redan finns. Att inte underhålla befintlig infrastruktur ger en infrastrukturskuld över tid. När regering efter regering har underlåtit att hantera den skulden, blir situationen alltmer ohållbar.
För såväl medarbetare som arbetsgivare är pendlingen mellan Uppsala och Stockholm ett ständigt återkommande problem. När människor inte kan lita på att tågen går eller går i tid, när man inte kan vara säker på att man kommer få en sittplats som möjliggör arbete, när växelfel och nedrivna kontaktledningar blir vardagsmat, då minskar incitamenten till arbetspendling. Det gör det mindre intressant att både anställa och ta ett jobb som kräver pendling. Svårigheten för arbetsgivare att få tag på rätt kompetens är ett tillväxthinder redan i dag. Vi ska inte göra det ännu svårare – det drabbar vår gemensamma välfärd.
Också det undermåliga vägnätet försvårar pendling och därmed rekrytering. Arbetsmarknadsregionen för människor och företag i Uppsala län krymper som en konsekvens av det eftersatta vägunderhållet. Hastighetsnedsättningar på grund av dåliga vägar gör pendlingstiden (för) lång. Runtom i Uppsala län vittnar såväl företag som invånare om vägar med potthål och nedsatt hastighet. Det eftersatta vägunderhållet skapar också kostnader i form av exempelvis försenade varuleveranser och längre kötider. Dessutom ökar det risken för olyckor.
I juni presenterade den förra regeringen en ny nationell plan för infrastrukturen fram till 2033. I planen saknades tyvärr resurser till det befintliga underhållet.
Enligt planen kommer underhållsskulden, kostnaden för att rusta befintlig infrastruktur till en acceptabel nivå, växa från 70 till 137(!) miljarder kronor de kommande tolv åren enligt beräkningar från Trafikverket.
Den nya regeringen måste omgående ta fram en hållbar finansieringsplan av våra gemensamma vägar och järnvägar. Nyinvesteringar och storslagna framtidsvisioner i all ära, men vi måste också hantera de många människornas vardagliga infrastrukturutmaningar. Att underhålla befintlig infrastruktur är att bygga välfärd.