I dag når inte Hågaån miljökvalitetsnormer om god kemisk och ekologisk status, och senast 2027 ska Uppsala kommun se till att uppfylla dessa kvalitetsnormer. Gränsvärdena för polybromerade difenyletrar samt kvicksilver och kvicksilverföreningar ligger över de tillåtna, och fosfortillförseln från jordbruksmark och urbana områden behöver minskas med 180 kilo per år. Länsstyrelserna och Vattenmyndigheterna har därför låtit ta fram ett åtgärdsprogram för att förbättra Hågaåns och Sävaåns vattenstatus. Kostnaden för detta beräknas till tio miljoner kronor årligen. Därutöver har Uppsala kommun anlagt en vattenpark i Södra Gottsunda för att leda dagvatten till dammar för fördröjning och rening i flera steg, i stället för att det orenade dagvattnet leds direkt till ån som förr skedde. Kostnaden för dessa dammar är minst åtta miljoner kronor.
För att dessa åtgärder ska få någon effekt på Hågaåns – och i förlängningen Ekolns – undermåliga vattenkvalitet bör en motsvarande vattenpark anläggas i Ekebydalen. En sådan vattenpark bör naturligtvis anläggas innan dagvatten från upp till 400 nya hushåll ska tas om hand i den planerade exploateringen av Hammarparken, Eriksberg. Detta är speciellt viktigt då kommunens egna miljötekniska utredning av Hammarparken visar på förhöjd halt av kvicksilver i jorden, och att det vid en förändrad markanvändning krävs vidare utredning och avgränsning.
Det är anmärkningsvärt att inget av ovanstående nämns i den detaljplan som ska upp till beslut våren 2022. Det enda som står är att ett nytt pumphus ska anläggas vid diket som leder från Ekebydammen till Hågaån. Alltså ingen vattenpark som åstadkommer fördröjning eller rening av dagvatten. Trots detta är slutsatsen i detaljplanen att ”exploateringen inte bedöms hindra recipienten Hågaån från att nå ställda miljökvalitetsnormer.”
Flera rödlistade arter är helt beroende av god vattenstatus i Hågaån. Utter har glädjande nog förökat sig i Hågaån sedan 2013. Orsaken till att den nästan helt försvann från vårt land var miljögifter som kvicksilver, PCB och DDT. Enligt Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för utter framgår det att länsstyrelser och kommuner behöver ta ”hänsyn till uttern … vid beslut om ingrepp i sjöar och vattendrag, vid brobyggen och andra ingrepp som kan tänkas påverka förekomsten av arten.” Så har inte skett.
Att anlägga en dagvattenpark i Ekebydalen gynnar biologisk mångfald, ökar möjligheter till rekreation, motverkar översvämningar vid skyfall samt minskar övergödning och påverkan från miljögifter i Hågaån. Ett nödvändigt steg på vägen till att uppnå de miljökvalitetsnormer för Hågaån som Uppsala kommun ska uppfylla inom en femårsperiod.
Om Uppsala kommun menar allvar med löftet att vidta åtgärder för att förbättra vattenplanering och vattenhushållning, minska övergödning, minska påverkan från miljögifter och öka skyddet för vatten som resurs (UNT, 3/12) bör ett första steg vara att slopa planerna på ny bebyggelse i Hammarparken, Eriksberg, till dess att dagvattenparken i Ekebydalen är klar.
Under den avslutande remissomgången vände sig så gott som samtliga av de 625 remissvaren mot detaljplanen av Hammarparken som de anser hota djur och natur i parkområdet och innebära ett alltför stort ingrepp i stadsdelens grönska. Det bör vara skäl nog att omkullkasta byggplanerna. Avsaknaden av en dagvattenpark på Ekebydalen borde vara spiken i kistan. Länsstyrelsen var inte heller nöjd med delar av planerna och slår fast att frågor som berör djurlivet och miljön "måste lösas på ett tillfredsställande sätt". I annat fall kan myndigheten komma att pröva planförslaget, vilket i förlängningen kan leda till att hela byggplanen stoppas.