Efter snart 50 år av förberedelser närmar sig frågan om avfallet från den svenska kärnkraften ett beslut. Isabella Lövin (MP) behöver snart lägga fram frågan så att regeringen kan fatta ett beslut om tillåtlighet. Det är angeläget att en permanent lösning kommer till stånd. Nu är också ett utmärkt tillfälle att släppa loss de tiotals miljarder kronor i investeringsmedel som ligger redo.
Det svenska slutförvaret för använt kärnbränsle och annat högaktivt radioaktivt avfall planeras att uppföras intill kärnkraftverket i Forsmark i Östhammars kommun. Kommunfullmäktige har beslutat att inte hålla någon folkomröstning i vetofrågan. Det innebär att vetofrågan kommer upp för beslut i fullmäktige efter sommaren. Stödet för att bygga ett slutförvar är starkt i kommunen. Över 80 procent av kommuninvånarna vill se att slutförvaret byggs.
Frågan är ingen nyhet för regeringen. Arbetet inleddes redan 1973 med att en statlig utredning tillsattes där olika alternativa metoder studerades. Kärnkraftsindustrin tog 1976 vid genom ett gemensamt bolag, som senare fick namnet Svensk Kärnbränslehantering, SKB. Man började då studera olika metoder för att slutförvara använt kärnbränsle. Den metod som kommer att användas, KBS-3, valdes ut 1983 och har sedan dess förfinats.
Regeringen har hela tiden hållits informerad och har kunnat korrigera inriktningen på industrins arbete. Sedan tidigt 80-tal har SKB vart tredje år lämnat en rapport till regeringen över var man står och hur man tänkt sig fortsättningen. Regeringen har lämnat sina synpunkter och godkänt den fortsatta inriktningen.
Dessutom har lokalbefolkningen, men också berörda organisationer från hela landet varit aktivt involverade i frågan i årtionden. Ingen annan fråga i Sverige har hanterats genom en så grundlig demokratisk process som frågan om det använda kärnbränslet.
Ansökan om att bygga slutförvaret i Forsmark och anläggningen för att kapsla in det använda bränslet lämnades in till Mark- och miljödomstolen 2011. Efter en gedigen granskningsprocess har domstolen lämnat över frågan till regeringen. Efter sommaren kommer alltså kommunfullmäktige i Östhammars kommun avgöra huruvida kommunen vill stå värd för slutförvaret.
Isabella Lövin, i sin egenskap av Miljö- och klimatminister, behöver nu vara beredd att skyndsamt agera för att lägga fram frågan för beslut i regeringen. Frågan kommer vara bland det viktigaste hon gör som statsråd och innebär att Sverige äntligen får en hållbar lösning på den viktiga kärnavfallsfrågan. Detta efter 47 år av förberedelser.
Regeringsbeslutet väger tungt både som en miljö- och klimatfråga. Att kärnavfallet hanteras miljöriktigt är en helt central miljöfråga, men kanske är klimatdimensionen än viktigare. Sverige kan nu gå före och visa ledarskap i klimatarbetet. När vår lösning för kärnavfallet blir godkänd blir tröskeln för andra länder lägre att våga satsa på att bygga ut kärnkraften för att ersätta fossila bränslen. När kärnkraft och förnybara energislag samverkar blir det möjligt att ersätta de fossila bränslena tillräckligt fort för att klara klimatmålen. Det har stor betydelse att riva de barriärer som hindrar att kärnkraften byggs ut runt om i världen.
Staten behöver heller inte öppna plånboken. De medel som ska betala slutförvaret ligger sedan länge fonderade i Kärnavfallsfonden. När regeringen har fattat sitt beslut om tillåtlighet kan kranarna öppnas och tiotals miljarder forsa ut i den svenska ekonomin. Tidpunkten är perfekt när ekonomin nu dessutom behöver en återstart.
Vi vill uppmana Isabella Lövin att – för miljöns och klimatets skull – använda sommaren till att förbereda beslutet om slutförvar så att det kan fattas av regeringen så snart Östhammars kommun har tagit ställning.