En human migrationspolitik kan inte mätas endast i hur många som får komma till Sverige, utan måste också beakta möjligheterna till en lyckad integration. Sverige har under alldeles för många år haft en mycket hög invandring i kombination med en dålig integration. I dag är integrationsmisslyckandet uppenbart. Det yttrar sig i form av arbetslöshet och bidragsberoende, dåliga skolresultat, psykisk ohälsa, otrygghet och trångboddhet. I vissa utanförskapsområden utmanas rättsstaten av kriminella gäng och parallella samhällen växer fram. Utvecklingen måste vändas och det förutsätter en minskad invandring.
Det finns en stark vilja bland oss moderater till en bred uppgörelse om migrationspolitiken. Men en sådan uppgörelse måste ta hänsyn till några viktiga faktorer.
Den första faktorn är integrationen och dess effekt på en rad av samhällsområden. Här finns läpparnas bekännelse från flera håll men också en bristande vilja till konstruktiv handling.
En andra faktor handlar om synen på asylrätten. Det är felaktigt att en stram migrationspolitik i sig skulle begränsa denna. Rätten att söka asyl ska vara absolut – men rätten att söka i ett visst land kan inte vara det. Syftet med rätten att söka asyl är möjligheten att få en fristad från förföljelse, inte att kunna söka sig till ett visst land för att forma sin framtid i just det landet. Asylrätten är således inte alls en nationell politisk fråga utan upprätthålls bäst genom internationellt samarbete. Däremot finns en risk för att Sveriges närmast unika hållning och mycket generösa villkor för asylsökande försvårat en genuin internationell lösning. Snarare finns det samhällsdebattörer som lägger större vikt vid frågans inrikespolitiska dimension än vid att hitta hållbara internationella lösningar. Vi moderater vill lägga fokus på flyktingars humanitära situation framför inrikespolitiska aspekter på frågan.
En tredje faktor är antalet personer som faktiskt får uppehållstillstånd, inklusive anhöriga. Förmågan att integrera dem som söker sig hit och får stanna har ett direkt samband med hur integrationen fungerar. Därför måste det finnas en idé om hur många vårt samhälle kan ta emot med bevarad humanitet och omsorg om dem som är berörda.
Det är mot den bakgrunden vi moderater i förhandlingarna har satt upp ett antal kriterier för vad vi uppfattar som en både human och asylrättsligt hållbar migrationspolitik. Vi tror att det är en politik som skulle kunna vinna bred anslutning både i riksdagen och i befolkningen.
Den som söker sig till vårt land och beviljas uppehållstillstånd måste snabbt bli en del av vår gemenskap. De viktigaste vägarna dit är skola och arbete – inte långvarigt bidragsberoende som ökar risken för kriminalitet och utanförskap. Moderaterna anser att arbete, permanent uppehållstillstånd och medborgarskap, snarare än bosättning, i större utsträckning bör vara villkor för att få bidrag. Det ökar drivkrafterna till lyckad integration och säkerställer en långsiktig finansiering av den gemensamma välfärden.
Sist men inte minst måste en humanitär migrations- och asylpolitik också vara rättssäker. Förutsägbara och tydliga lagar och regler klargör vad som gäller och undanröjer de otydligheter som bidragit till en ohållbar situation i Sverige. Ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej. Asylprocesser måste göras effektivare just för att säkra rättstryggheten och den som fått avslag måste också få en tydlig signal om innebörden i och effekten av beslutet.
Vår önskan är en bred uppslutning kring en politik som kan få ett gediget parlamentariskt stöd och stark folklig förankring. Vi tror att en samsyn kring en sådan politik vore möjlig och kommer att arbeta vidare i enlighet med den linje vi hittills drivit i frågor som rör migration, asyl och integration. Ett ja ska vara ett ja, men ett nej ska vara ett nej.