Medan Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers linjetal förra året gick i moll, kan man anta att årets tal kommer att innehålla optimistiska toner.
Vinden har vänt och vi har all anledning att glädjas åt en ny, inspirerande och stärkt tro på framtiden. Årets tal borde därför rimligen markera den nytändning för Europa som vi sett under året.
De mörka skuggor som förra året kastades av USA:s nye president Donald Trump, Rysslands president Vladimir Putin och Brexit är historia. Nu anas en nytänd framtidstro. 56 procent av EU:s befolkning är optimistisk kring EU:s framtid, vilket är en ökning med sex procentenheter sedan förra året. Mest har optimismen ökat i Frankrike, Portugal och Danmark, där den ligger på hela 70 procent. Rekordmånga känner sig som EU-medborgare – 68 procent av de tillfrågade!
Det är glädjande att ännu fler än tidigare har insett hur viktigt EU-projektet är och att det faktiskt handlar om mer än bara finanser och byråkrati.
Många glömmer lätt att den europeiska unionen byggdes upp ur ruinerna av andra världskriget och att freden i våra länder har bevarats sedan dess. EU har framgångsrikt främjat frihet och demokrati, skapat miljontals nya jobb, satsat på de unga och på miljösamarbete, lyft människor ur fattigdom och utanförskap samt skapat nya livschanser för sina medborgare.
Men i en värld i snabb förändring återstår fortfarande många utmaningar.
Frihet ligger som grund för vår moderna demokrati. Frankrikes president, liberalen Emmanuel Macron, besegrade storlaget främlingsfientlighet och extremism i våras. Liberalerna vann övertygande i Nederländerna och Österrike. Snart är det dags för Tyskland att gå till valurnorna, och det ser ut som om sittande förbundskansler Angela Merkel kommer att få regera vidare. Tillsammans med Macron kan hon fortsätta ta ledarskapet i EU på allvar och föra en visionär politik driven av mod, handlingskraft sunt förnuft, lyhördhet och fakta.
Jean-Claude Juncker, EU-kommissionens ordförande, bör följa Merkel och Macron och klä visionerna om nästa steg i EU-samarbetet i ord.
Terrordåd i Europa får inte bli vardagsnyheter. De fasansfulla attackerna som har drabbat Berlin, London, Manchester, Barcelona, Stockholm och Åbo får inte hända igen. Fler oskyldiga barn, kvinnor och mäns liv ska inte gå förlorade på grund av fega, galna, radikaliserade mäns våld. Mycket av det förebyggande arbetet måste göras på gräsrotsnivå – framför allt genom att förebygga radikalisering av unga, motverka framväxten av parallellsamhällen och utanförskap och stänga ner terrornätverk på internet. Men vi vet också av tidigare attentat att terrorism inte känner nationsgränser.
Därför behöver EU agera gemensamt för att förebygga nya terrordåd och skapa ett europeiskt FBI.
Medlemsländernas rättsvårdande myndigheter måste intensifiera sitt samarbete för att hitta gemensamma sätt att skydda oss från ytterligare attentat.
De över en miljon flyktingar som kom till EU 2015 har satt europasamarbetet på prov, och ännu jobbar asylmyndigheter i medlemsländerna hårt för att pröva flyktingarnas ansökningar. Att en handfull länder, däribland Sverige och Tyskland, tog emot merparten av de asylsökande, medan de flesta länder gjorde väldigt lite, var naturligtvis ett stort nederlag för det europeiska samarbetet. Värst har situationen varit för flyktingarna själva. I min roll som Europaparlamentariker leder jag revideringen av Dublinförordningen, som avgör vilket land som ska vara ansvarigt för att handlägga en asylansökan. Mitt yttersta mål i detta arbete är att varje flykting ska behandlas på ett värdigt sätt och att snabba på processen för dem som är i behov av internationellt skydd. Jag vill också se en rättvisare fördelning av flyktingar inom EU.
Därför välkomnar jag EU-domstolens beslut från den 6 september om att avslå Ungerns och Slovakiens begäran om att upphäva EU:s omfördelningsmekanism, eftersom vi måste se till att alla medlemsländer tar sin del av ansvaret för människor på flykt.
Jag vill ställa högre krav på de länder som inte lever upp till sina förpliktelser och samtidigt göra det enklare för EU-kommissionen att snabbare införa sanktioner mot dessa. Vi ska vara stolta över det ansvar som Sverige tog i flyktingmottagandet 2015, men det är dags för andra medlemsländer att bidra. Innan nästa val till Europaparlamentet äger rum i maj 2019 hoppas jag att jag har lyckats i arbetet för en ny europeisk asylpolitik.
EU behöver utvecklas och inte avvecklas för att hävda sig i den globala konkurrensen. Europa är en kontinent med enorma resurser, välutbildade medborgare, skaparkraft och kreativ och kulturell mångfald. EU-medborgarna utgör sju procent av världens befolkning, men står för 20 procent av den totala utrikeshandeln. Här finns 20 miljoner företag. EU är den största handelspartnern för 80 länder. Förutsättningarna för att förbli världens största ekonomi och att därmed kunna skapa nya livschanser, möjligheter och välstånd för alla våra medborgare finns.
EU:s medborgare har visat att vi tillsammans i Europa kan skapa en union som bemöter den innehållslösa och bakåtsträvande populismen med konkreta förslag som kan säkra fred, frihet och framtidstro, även för nästa generation.
Vi kan fortsätta tro på det europeiska projektet. Nu är det hög tid att vara modig, optimistisk och samarbetsinriktad – och att kavla upp ärmarna. Så hoppas jag att Jean-Claude Juncker avslutar sitt linjetal på onsdag.
Cecilia Wikström (L), Europaparlamentariker