Dags att ta barnkonventionen på allvar

Myndigheter måste ges förutsättningar att göra rätt från början, skriver Helena Thybell

Helena Thybell

Helena Thybell

Foto: Hamid Ershad Sarabi

Debatt2020-01-29 02:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Rädda Barnen jublar över att barnkonventionen nu är svensk lag. Det är ett historiskt steg för demokratin, och visar att barn har egna specifika rättigheter. Lagen ställer tydliga krav på att all offentlig verksamhet, alltifrån domstolar till socialtjänster, ska ha barnet i fokus när bedömningar görs som rör barn. Samtidigt vet vi att lagen inte med automatik leder till att behandlingen och synen på barn förbättras. Nu börjar istället det verkliga arbetet med att säkerställa att lagen kommer att göra skillnad. Framförallt i situationer där barn är utsatta och har svårt att få sina rättigheter tillgodosedda. 

Att tillämpa barnkonventionen handlar om att ha ett barnrättsbaserat synsätt. Rädda Barnen möter ofta barn i olika utsatta situationer och som träffat flera olika vuxna i olika tjänsteroller, utan att veta vilka de träffat eller varför. Det är avgörande för barn som mår dåligt och som utreds eller får insatser, att de har en vuxen person som ”ser” dem, som frågar, lyssnar, respekterar, förklarar sammanhang och återkommer över tid. Alla de verksamheter som möter barn måste ha kunskap om barns utveckling, kompetens för att göra bedömningar av vad som är bäst för barnet, och framförallt tid att skapa en förtroendefull relation till barnet. 

Rädda Barnen menar att myndigheter måste ges förutsättningar att göra rätt från början. Barnkonventionens artiklar riskerar att uppfattas på olika sätt. Socialsekreterare, fritidspedagoger, lärare, kuratorer, psykologer, sjuksköterskor, läkare och andra som möter barn i deras vardag, måste förstå hur lagen ska tolkas så att de vet hur barnets rättigheter ska efterföljas. Detta gäller även domstolar samt övriga statliga myndigheter och företag. Alla som möter barn dagligen i sitt yrke eller beslutar om barns framtid, måste öka kunskapen om barnets rättigheter. Det är bara då som barnkonventionen kan få genomslag i praktiken.

Vi har särskilt uppmärksammat regeringen på att det är viktigt att statliga bolag tar en mycket aktiv roll och agerar föredöme. Regeringen kan ta ansvar genom sin ägarstyrning men bolagen kan också proaktivt och själva söka stöd för att genomlysa och analysera sina verksamheter på samma sätt som andra näringslivsaktörer redan gör. 

Men det räcker  inte att kunna barnets rättigheter. Det måste också finnas förutsättningar för att uppfylla rättigheterna i det verkliga livet. Det måste finnas personalresurser för att bygga barnets förtroende, men också budgetutrymme för att kunna ge den hjälp som barnet och barnets familj behöver. Om regeringen på allvar vill åtgärda de brister Barnrättighetsutredningen (SOU 2016:19) identifierat, måste regeringen tillskjuta pengar. Detta gäller framförallt till kommuner och regioner som tar ett stort ansvar för våra barn i Sverige. 

Men vi uppmanar även kommunerna och regionerna att själva ta sitt ansvar, och avsätta pengar för att kunna utbilda, utvärdera och handleda. Inte minst handlar det om att prioritera resurser för de mest utsatta barnen, så att barnets bästa och inte kostnader är vägledande i val av insats. Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi måste kunna säkerställa att alla barn i Sverige – utan åtskillnad av något slag - garanteras sin rätt till liv, utveckling, skydd, utbildning, social trygghet och en skälig levnadsstandard. Och det är bara några av de rättigheter som barn har utifrån Barnkonventionen och nu enligt lag.

Samtidigt som lagen ska tillämpas får kommuner och regioner ett allt svårare ekonomiskt läge. Enligt Sveriges Kommuner och Regioner kommer 43 miljarder saknas ute i våra kommuner och regioner år 2023. När Norge inkorporerade barnkonventionen 2003, blev de varse att en lagstiftning inte automatiskt leder till att lagen följs i praktiken. Den norska regeringen behövde avsätta stora resurser för att informera och utbilda kring den nya lagen. 

Trots lärdomarna från Norge, har den svenska regeringen bedömt att inkorporeringen i Sverige inte kommer att medföra några stora ekonomiska kostnader. Därför har de inte heller tillfört kommuner och regioner extra finansiella medel nu när de ska börja använda sig av lagen. Risken är nu att lagen inte får någon tydlig effekt för barnen som den är tänkt att skydda.

Även om Rädda Barnen jublar över att barnkonventionen äntligen är lag, vet vi också att det krävs stor politisk vilja för att lagen ska bli framgångsrik. Vi uppmanar politiker på alla nivåer att ta sitt ansvar, så att konventionen inte bara blir en skrivbordsprodukt. Nu måste vi tillsammans säkerställa att konventionen blir en del av barns verkliga liv. Det är nu arbetet börjar.