Belarus despotiska diktator Lukashenko är återigen i strålkastarljuset. Den här gången är det för att hänsynslöst lura migranter till den belarusisk-polska gränsen, och sedan lämna dem åt sitt öde när de inte släpps in i EU. Även till Litauen kommer migranter, hjälpta av den belarusiska staten, via gränsen. Det hela ses som en belarusisk hämndaktion riktad mot EU för de sanktioner som EU införde efter att Lukashenko stal förra årets presidentval och, vid de massiva protester som följde månaderna därefter, slog ned mot oppositionen med brutalt polisvåld. Den belrusiska oppositionen, ledd av Sviatlana Tsikanouskaya, har sedan dess tvingats i landsflykt för att undgå att fängslas, och arbetar nu från Vilnius och Warszawa. Tusentals har fängslats eller förlorat sina jobb för att de krävt att deras röst ska få höras och räknas. Inte mindre än 801 politiska fångar sitter bakom galler.
Vi har från EU:s håll all anledning att möta Lukashenkos pågående försök till utpressning visavi EU med kraft. Vi har likaledes all anledning att växla upp i vårt stöd till den belarusiska oppositionens ansträngningar att få till maktskifte och demokrati i Belarus. Visst måste vi hantera den ohållbara migrationssituationen vid gränsen här och nu, men på sikt är det bara ett Belarus utan Lukashenko som på allvar kan bryta landets destruktiva utveckling. Det är i allra högsta grad ett svenskt intresse att främja en demokratisk utveckling i Belarus, vårt omedelbara närområde. Liksom vi en gång stöttade Baltikums frigörelse på vägen mot demokrati, självbestämmande och frihet behöver vi nu göra mer för att stötta den belarusiska oppositionen och folket.
Oppositionsledare Tsikhanouskaya själv listar en hel rad åtgärder som kan göras för att stötta oppositionen. Bland dessa hör att stötta fängslades familjer, att stödja civilsamhället, oberoende media och aktivister och att ta emot studenter från landet som blivit relegerade från sina universitet på grund av sina demokratiaktiviteter. Andra möjliga åtgärder för att höja trycket är utökade, riktade sanktioner. En annan är att pressa på för internationella rättsliga åtgärder utifrån brott mot tortyrkonventionen.
Det finns, kort sagt, mycket mer som omvärlden kan göra.
Sverige har under året ordförandeskapet i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Detta utgör ett utmärkt tillfälle och en förnämlig plattform för att lyfta Belarusfrågan. När Sverige ska stå värd för OSSE:s ministerrådsmöte i Sverige i början december föreslår vi därför att Sverige gör den prekära situationen i Belarus till ett huvudtema för ett sidoevent, och att oppositionsledare Tsikhanouskaja bjuds in tillsammans med andra belarusiska aktivister för att själv redogöra för hur demokratin i Belarus kan stöttas.
Sverige har all anledning att ingå i tätklungan över de länder som visar – i handling, inte bara i ord – att vi står sida vid sida med det belarusiska folket. Låt oss använda sluttampen av OSSE-ordförandeskapet till att åtminstone leverera avseende det.