Hågadalen-Nåsten är en av Uppsalas viktigaste platser för återhämtning och erbjuder möjligheter till svamp- och bärplockning, löpning, vandring, ridning samt skid- och mountainbikeåkning. Reservatet bildades 1998 för att säkra områdets höga natur- och rekreationsvärden.
Uppsala universitet som äger mycket mark i reservatet har sedan reservatsbildningen fortsatt bedriva skogsbruk i Nåsten och vill än i dag göra det på 440 hektar, en yta fyra gånger större än Stadsskogen.
Uppsala Akademiförvaltning sköter skogen på universitets mark i syfte att leverera ekonomisk avkastning åt universitet. De har kalavverkat flera delar av Nåsten på senare år men deras senaste planerade avverkning stoppades under våren efter omfattande protester från forskare, föreningar och Uppsalabor. Sammanlagt har över 2000 personer skrivit under för att Uppsala universitet ska skydda sin skog i reservatet.
Mot bakgrund av ett ökat behov av tätortsnära natur i takt med att Uppsala växer, en annalkande klimatkris och artutdöende är det mer angeläget än någonsin att stärka skyddet i Nåsten. Uppsala kommun har sedan länge upphört med skogsbruk på sin mark i reservatet och tar endast ned träd för att stärka rekreationsvärden eller gynna specifika naturvärden.
Trycket på naturreservat och nationalparker har dessutom ökat kraftigt i samband med covid-19-pandemin och det ökade intresset för friluftsliv förväntas hålla i sig. Inte minst i Hågadalen-Nåsten där reservatets parkeringar har varit överfulla. Tätortsnära skogar är särskilt viktiga för folkhälsan men i dag riskerar besökare i Nåsten att se sin svampskog förvandlas till ett hygge. Att Uppsala universitet fortfarande vill gå fram med stora kalavverkningar i reservatet är ett jättekliv i fel riktning.
Enligt forskningen är det moderna skogsbruket huvudorsaken till att den biologiska mångfalden i skogen är hotad. Det beror bland annat på att många arter inte överlever en kalavverkning samt för att deras livsmiljö inte hinner återskapas innan skogen avverkas igen.
Hyggen tillsammans monokulturer av gran och tall kan framstå som mest lönsamma ur ett kortsiktigt perspektiv men bygger ett skuldberg till framtiden då vi i takt med klimatförändringar och artutdöende kommer vara mer beroende av levande och motståndskraftiga ekosystem än någonsin.
Uppsala universitet avsatte på 80-talet 100 hektar skog i Nåsten. Detta låg till grund för reservatsbildningen under 90-talet. Om universitet kunde avstå från maximal vinst då, kan de även göra det idag.
De delar av Nåsten som är viktiga för biologisk mångfald idag eller kan bli det inom en snar framtid behöver skyddas från skogsbruk. Andra delar som redan är kraftigt påverkade av skogsbruk kan istället fortsätta brukas, men utan kalavverkning och plantering. Det finns flera beprövade hyggesfria skogsbruksmetoder som redan praktiseras på flera håll i landet, exempelvis av Motala kommun, Falu kommun och Sveaskog. Med naturnära skogsbruk kan både natur- och friluftsvärden kvarstå efter en avverkning.
Nåsten är trots allt inte vilken skog helst, utan ett naturreservat och ett av Uppsalas populäraste rekreationsområden. Uppsala universitet och Akademiförvaltningen måste tänka om kring sin skog i reservatet, det går inte att behandla området endast som en virkesåker. Stärk skyddet för klimat, biologisk mångfald och Uppsala befolkning.