Åtskilliga personer som inte brukar delta i mediedebatter har den senaste tiden i Upsala Nya Tidning känt sig provocerade att ta avstånd från det huvudlösa förslaget att behålla konstmuseet på slottet. Den förra utredaren Jane Nilsson förkastade också på goda grunder detta alternativ i sin förstudie från 2017. Frågan är vilka direktiv de två utredarna egentligen fått av politiken när det har gått så snett.
Mia Ulin, verksamhetschef för Vasaborgen på Uppsala slott, slår ett slag för sitt fögderi genom att i UNT den 19 mars propagera för hur en ”kombination av science center och konsthall” skulle kunna utvecklas på slottet. Var finns kommunala medel för denna verksamhet om konstmuseet flyttar?
Det kan inte vara en av konstverksamhetens främsta uppgifter att stärka ”platsvarumärket Uppsala” som Mia Ulin antyder utan att engagera människor på djupet att ta del av vad som händer i konsten och därigenom i samhället och världen. Det görs bäst i ett lätt identifierat hus som väcker nyfikenhet där människorna rör sig.
Kritiken går långt tillbaka i tiden. Redan 2008 pekade jag i en debattartikel i UNT på behovet av ett konstmuseum i centrum av Uppsala och nämnde på förslag av arkitekten PO Sporrong Hamnplan som en lämplig plats. Kommunen har inte ännu tolv år senare utvärderat denna tomt trots att idén fått brett stöd. I stället slösas utredningsresurser på Vasaborgen med dess sedan lång tid dokumenterade brister som hem för konstmuseet.
Diskussionen har alltför länge dröjt kvar i vad som ska hända med lokalerna om konstmuseet försvinner. Universitetets konstsamling flyttade från slottet eftersom målningarna for illa. Konstvetenskapen lämnade borgen för andra mer lämpliga lokaler. På samma sätt borde kommunens konstmuseum säga ajö för en bättre lokalisering.
Ursprungligen var det tänkt att kommunens och universitetets konstsamlingar och konstvetenskapen skulle stödja varandra på slottet för att skapa en som det hette ’synergieffekt’. Men den möjliga poängen har fallit bort vilket är ytterligare ett skäl för konstmuseet att söka sig till ett mer angeläget sammanhang nere i stadsvimlet. Det är inte konstigt att verksamheter utvecklas och växer och måste se sig om efter andra rum. Sådant tillhör vardagen på en förutseende kommunal och statlig agenda.
Ingen politiker eller kulturförvaltningen har haft kunskaperna och modet att satsa visionärt och långsiktigt på konstmuseet och opinionen har varit undfallande mellan varven. Politikerna har med skygglappar engagerat sig i det alternativ som de trott vara billigast och som snabbast går att genomföra.
Kommunen bör inte, som dock föreslagits i debatten, skapa ytterligare museer på slottet utan lägga ekonomi och energi på ett nybyggt konstmuseum. Konstområdet bör äntligen få en rejäl resursförstärkning och behandlas likvärdigt med litteraturen, musiken och teatern.
Helt avgörande är skillnaden mellan aktörer med antikvariska intressen som förespråkar en äldre byggnad – i tron att det blir billigare – med dess patina och ingrodda historia antingen på slottet eller i centrum och de konstvänner som verkar för ett nytt hus med karaktär som är ritat speciellt för den samtida konsten.
Kommunstyrelsen planerar att fatta ett inriktningsbeslut om det framtida konstmuseet vid sitt sammanträde den 15 april. Det radikala ställningstagandet bör vara att lämna alla gamla lokaler, Slottet, Ångkvarn och Kaniken. Utan ett modernt nybyggt konstmuseum blir Uppsala ingen ’kulturstad’ och missar troligen återigen chansen att bli europeisk kulturhuvudstad.
Satsa istället på en internationell arkitekttävling för ett nybygge med högklassisk arkitektur som talar om att kommunen vill ta plats. Ge Uppsalas stadsmiljö ett nytt spännande inslag. Samtidigt bör det visuella uttrycket stödja museets funktion och överraska både i interiören och exteriören.
Huset bör byggas inifrån. Där bör förutom ytor för personal och utställningar finnas hissar för skrymmande gods, barnverkstad, magasin och verkstäder och annat som hör till ett konstmuseum i dag. Allt bör samordnas i väl avvägda flöden av lokaler av skiftande storlek med klimat och säkerhet inbyggt. Gamla nedgångna hus som haft andra användningsområden sätter hinder för detta med sina oflexibla våningsplan och rumsindelning.
Ovan föreslår jag att konstmuseet kan ligga på Hamnplan. En av Jane Nilssons två rekommendationer är att museet uppförs i kvarteret Hugin nära Fyrisån. Kommunen bör också undersöka om det finns andra tomter med fördelaktigt läge. Dags för nystart.