Mer eller mindre ogenomtänkta populistiska förslag med löften om höjda pensioner har haglat tätt. En rad förändringar har genomförts men som i ärlighetens namn gjort pensionerna mindre begripliga samtidigt som respektavståndet minskat. Det finns dock möjlighet för regering och riksdag att göra något som gör det mer lönsamt att både arbeta och ha arbetat. Borgerlig politik som hedrar arbetslinjen. Det är hög tid för en rejäl sänkning av skatten på pension.
Ett fungerande och stabilt pensionssystem gynnar alla och borde ligga i allas intresse. Att kunna veta att man efter ett långt arbetsliv har en dräglig tillvaro åtminstone ekonomiskt är det minsta man kan begära som skattebetalare i ett högskatteland som Sverige. För den som arbetat ett helt liv ska man veta att det också kommer synas i pensionskuvertet. Tyvärr har reformer de senaste åren, reformer som gjorts med intentionen att stärka pensionerna för de med sämst pensioner, urholkat den principen. Skillnaden i pension mellan någon som arbetat ett helt yrkesliv och den som inte gjort det, det så kallade respektavståndet, har minskat. Idag har nästan varannan av Sveriges 2,3 miljoner pensionärer garantipension eller någon annan form av bidrag och är alltså i behov stöd från staten för att fylla ut pensionen. Det är en ökning med 190 000 garantipensionärer på ett år. Det är inte en rimlig utveckling.
Så här kan utvecklingen inte fortgå. Skattebetalarna måste kunna lita på att sitt pensionssystem håller, levererar rättvist och samtidigt uppmuntrar till arbete. Ska pensionerna höjas, respektavståndet öka och arbetslinjen uppmuntras så finns det en tydlig och direkt väg att göra det – sänk skatten på pensioner, och gör det kraftigt.
Idag betalar en pensionär med en genomsnittlig pension på 23 000 kronor i månaden 4 300 kronor i skatt. För den med en lite högre pension på 35 000 kronor i månaden landar skatten på 7 600 kronor per månad. Detta förutsatt att man uppnått den statliga riktåldern för pension. Den som behöver eller väljer att gå i pension innan den och har en genomsnittlig pension på 23 000 kronor i månaden betalar hela 6 600 kronor i månaden i skatt. Det en hög skatt för någon som arbetat hela yrkeslivet, tjänat ihop till sin egen pension och som i många fall tvingas leva på tunna marginaler efter att skatten är betald. Det är varken rättvist, eller rimligt. Tre förändringar behöver göras för att säkerställa bättre, och rättvisare pensioner:
- Separera egenintjänad pension från garantipension och andra bidrag.
- Sänk skatten kraftigt på egenintjänad pension.
- Sänk skatten på lön i en trappa för den som närmar sig och sedan passerar riktåldern för pension.
Det är inte rimligt att den som arbetat hela livet och tjänat in till en egen pension efter skatt får så lite att behålla att skillnaderna mot att leva på bidrag blir för liten. Genom att separera egenintjänad pension från garantipension och andra bidrag är det möjligt att kraftigt sänka skatten på pensioner och därmed öka respektavståndet, och det utan att behöva sänka bidrag och ersättningar till den som så behöver. Genom att samtidigt sänka skatten på lön för den som närmar sig och sedan passerar riktåldern för pensionen får vi en kraftfull morot som gör det lönsamt för de som kan och vill arbeta längre att göra det, vilket stärker samhällsekonomin och därmed också pensionerna.
Fler ska kunna leva ett bra liv på sin pension utan att tvingas vara beroende av olika statliga bidrag och stöd. Samtidigt behöver vi uppmuntra alla som kan att jobba så länge de orkar. Det gynnar alla. Vi blir faktiskt inte rikare genom att dela på arbete, utan genom att fler får möjligheten att jobba mer.