Riksdagen beslutade i slutet av april om forskningsfinansieringen för de kommande fyra åren. Det innebär att universitet och högskolor tillförs drygt tre miljarder per år under fyra år, sammanlagt 13,6 miljarder. Samtidigt kommer staten att ta tillbaka mycket betydande belopp från lärosätena. Anledningen är att många av dem är inhysta i lokaler som ägs av det statliga företaget Akademiska Hus med dess årliga resultat på omkring fyra miljarder per år. Att detta är en absurditet har påpekats sedan företaget bildades 1993.
Dessvärre har ingen ändring kommit till stånd och Akademiska Hus har tagit ett allt fastare grepp om universitetens och högskolornas lokaler. Det har ur statens synpunkt varit mycket framgångsrikt. Enligt en rapport från Regeringskansliet om de statligt ägda företagen svarade Akademiska Hus 2020 för så mycket som en femtedel av de 46 hel- eller delägda statliga företagens sammanlagda resultat efter skatt. Endast råvaruföretagen Sveaskog och LKAB samt energiföretaget Vattenfall bidrog mer till statens vinster. Att så var fallet var givetvis värdefullt för statskassan men utomordentligt tveksamt för landets universitet och högskolor. Genom arrangemanget med Akademiska Hus dräneras de nämligen årligen på välbehövliga resurser. Det är därför nu på tiden att genomföra en renovering av Akademiska Hus.
Att universiteten och högskolorna ska betala hyror är för oss som företagsekonomer självklart. Den principen innebär att man kommer att hushålla med knappa resurser. Det är däremot inte alls självklart att ett företag som Akademiska Hus med en mycket stark position som fastighetsägare ska kunna ta ut hyror som genererar så betydande vinster. Det kan särskilt ifrågasättas, eftersom företaget arbetar med ett fastighetsbestånd som präglas av ovanligt låg risk. Som nyligen påpekats i en krönika av Per Lindvall i tidningen Affärsvärlden (18/2021) erbjuder samhällsfastigheter ”i princip riskfria hyresgäster och normalt längre kontrakt än vid kommersiella hyresavtal”. Akademiska Hus verkar med andra ord under mycket gynnsamma förhållanden. Det är därför inte konstigt att Akademiska Hus enligt sina årsredovisningar under åren 2016-2020 har haft en så hög genomsnittlig avkastning på sitt totala kapital som drygt 8 procent. Det är en god avkastning som står sig väl vid en jämförelse med de tio högst värderade svenska fastighetsbolagen som arbetar under betydligt strängare konkurrensvillkor.
Mot den här bakgrunden hörs röster för att avveckla Akademiska Hus och att universiteten och högskolorna i stället själva ska få förvalta sina fastigheter. Även om detta kan förefalla tilltalande finns det dock goda skäl att behålla Akademiska Hus, eftersom det är ett företag som under sin snart trettioåriga existens har utvecklat betydande kompetens rörande förvaltningen av akademiska fastigheter. Däremot finns det anledning att i grunden förändra företagets arbetsvillkor.
Det mest logiska är att Akademiska Hus i framtiden ska arbeta under samma villkor som gäller för de universitet och högskolor vars fastigheter de förvaltar. Med denna princip skulle företaget varken gå med förlust eller överskott. I stället för att vara en kassako för statsmakterna borde det vara en icke-vinstdrivande organisation som arbetar för universitetens och högskolornas bästa. Därmed skulle företaget också kunna minska sina ambitioner att uppträda som ett storföretag med en glassig årsredovisning fylld med managementretorik och ansträngningar att stärka sitt varumärke. Detta skulle också skapa förutsättningar – utöver avvecklingen av vinstkravet − för att genom besparingar ytterligare reducera de hyror som lärosätena betalar.
Framför allt skulle denna renovering av Akademiska Hus innebära att staten upphör med att först ge anslag för forskning och utbildning med ena handen för att sedan ta tillbaka en betydande del med den andra.