Spridningen av covid-19 har varit förödande för både samhälle och människors liv. När andra länder valde att stänga ned valde Sverige mildare väg i form av uppmaningar och rekommendationer. Regeringens strategi har inneburit färre restriktioner men resulterat i dödstal som vida överstiger våra nordiska grannländer.
Covid-19 finns fortfarande kvar och eftersom vi dessvärre inte har tillgång till ett fungerande vaccin kommer det att fortsätta vara en del av vår vardag. Ett sådant allvarligt läge kräver en omprövning av rådande katastrofala strategi. Med lärdomar från vårens hantering av viruset i backspegeln och en annalkande höst med risk för en ny våg framför oss, har vi ett ypperligt tillfälle att se över verktygen för minskad smittspridning och inte minst byta kurs till en verkningsfull strategi. Vi bör nämligen förbereda oss på att en andra våg av covid-19 kan vara nära förestående. Det är dock inte för sent att göra något för att begränsa det så att fler liv kan räddas. Nu finns det tvärtom goda förutsättningar för konkreta åtgärder som kan underlätta hösten, men det gäller att göra det i tid.
Tvättade händer och social distansering är och förblir ett effektivt motmedel. Debatten kring fler åtgärder, däribland munskydd är högst aktuell. Vi anser att det är befogat att införa munskydd inom kollektivtrafiken i Region Uppsala, precis som många andra länder redan gjort, samtidigt som Sverige fortfarande står ensamma om att försöka försvara linjen att munskydd inte hjälper – trots att forskning och utvärdering av våren visar det motsatta.
Vårdpersonal har gjort heroiska uppoffringar under denna svåra tid. Det är därför på sin plats att politiken gör allt den kan för att införa verkningsfulla åtgärder. Inte minst borde det ligga i det blågröna styrets intresse att stötta personalen, något som de påstod vara en hjärtefråga inför valet. Nu har de chansen att stötta personalen, minska smittspridning och i slutändan sannolikt rädda fler människoliv.
Kollektivtrafiken förblir ett transportmedel som är särskilt utsatt för smittspridning, inte minst då fler invånare börjar återgå till normala rutiner, med exempelvis kontorsarbete och trängsel i sociala miljöer. Folkhälsomyndigeten har upprepat sin uppmaning att arbeta hemifrån men det förändrar inte det faktum att alla inte har möjlighet till det, många yrken kräver att man är på plats. Tidningar har dessutom tidigare rapporterat om alarmerande trängsel inom kollektivtrafiken.
Världshälsoorganisationen rekommenderar att personer bör bära munskydd i miljöer där det är svårt att hålla avstånd, en sådan miljö är just kollektivtrafiken. Med internationella mått är det inte särskilt kontroversiellt att ställa krav på munskydd. Krav har redan införts i de flesta europeiska länder. Många forskare är övertygade om att munskydd kan skydda mot smitta och i detta läge bör inte diskussionen om effekten av munskydd stå i vägen för införandet av åtgärder som eventuellt räddar fler liv och som avlastar vården.
Vi kan inte utesluta att både riskgrupper och personer som bär på smittan använder kollektivtrafiken. Region Uppsala har dock en skyldighet att införa de åtgärder som krävs för att minimera smittspridningen i vår region. Oavsett vad Folkhälsomyndigheten eller staten rekommenderar i frågan så kan Region Uppsala ta ett eget beslut i denna viktiga fråga. Vi kan inte ”outsourca” ansvaret för smittspridningen inom vår region. Att ställa krav på att invånarna att bära munskydd i kollektivtrafiken är ingen samhällsomvälvande förändring eller särskilt dyr åtgärd. Det är en fullt rimlig åtgärd utefter rådande omständigheter. Sverigedemokraterna kommer alltid prioritera invånares liv och välmående, därför föreslår vi att Region Uppsala inför ett krav på munskydd inom kollektivtrafiken. Styret och oppositionen har möjlighet att ta ställning till detta redan på nästkommande Regionstyrelsemöte.