Det talas mycket om betydelsen av kunskaper i svenska språket för integration. Just nu ligger ett regeringsuppdrag på Skolverket som syftar till att ”alla elever ska få bättre förutsättningar att utveckla sina kunskaper i och om svenska språket” genom en översyn av skolans svenskämnen, det vill säga svenska och svenska som andraspråk. Detta innebär ett gyllene tillfälle att ta tag i ett antal väl kända problem rörande svenskundervisningen i skolan.
Men vi ser med oro på att en så viktig översyn genomförs med små resurser samtidigt som den ges mandat liknande en utredning. I Skolverkets översyn saknas dessutom remissförfaranden. Forskare hörs därmed inte i processen. Vi vill därför lyfta några viktiga punkter att åtgärda.
Först och främst behöver en satsning göras på ämnet svenska som andraspråk som utgör en central resurs för flerspråkiga elevers tillgång till svenska. Ämnet inrättades 1995 för elever som lär sig svenska som ett ytterligare språk utöver de språk de redan talar. Anledningen var att ge elever likvärdiga möjligheter då skolans avancerade och ämnesspecifika språkbruk tar längre tid att lära på ett andraspråk och behöver undervisas explicit av kompetenta lärare. För den som studerar ämnet svenska som andraspråk ersätter det ämnet svenska. Svenska och svenska som andraspråk ger samma behörighet till gymnasieskolan och högre studier.
Forskning har observerat välfungerande undervisningspraktiker i ämnet svenska som andraspråk. Men ämnet har också sedan länge varit behäftat med allvarliga tillämpningsproblem. Genom Skolverkets översyn finns tillfälle att åtgärda dessa.
Dessa problem är:
- Behörighet och kompetens hos lärare: Behörighetskravet för lärare i svenska som andraspråk behöver höjas. Kravet på behörighet är särskilt lågt i låg- och mellanstadiet jämfört med senare stadier samt i SFI. Dessutom är behörigheten bland undervisande lärare i svenska som andraspråk i dag för låg och verksamma lärare bör därför beredas bättre förutsättningar att studera behörighetsgivande fortbildning. Ämneslärare (till exempel i natur- och samhällsorienterande ämnen) behöver stärkta kunskaper i andraspråks- och flerspråkighetsfrågor för att öka måluppfyllelsen i sina ämnen. Sådana perspektiv kan med fördel läggas in i den utbildningsvetenskapliga kärnan i lärarutbildningen för blivande ämneslärare.
- Vem ska läsa svenska respektive svenska som andraspråk?: Avsaknaden av ett tydligt och konsekvent system för beslut om vem som ska läsa svenska som andraspråk skapar svårigheter som återkommande tagits upp i forskning och myndighetsrapportering. Därutöver känner sig många elever instängda i svenska som andraspråk eller upplever stigmatisering och exkludering. Därför måste frågan om vem som ska läsa ämnet bemötas. Vi anser att det liksom i gymnasiet borde finnas ett mått av frivillighet, efter en tids studier i ämnet och i samråd med kunniga lärare. Utvecklade underlag för diskussion med elever och vårdnadshavare är en annan möjlig lösning.
- Kursplanen i svenska som andraspråk bör även inrymma nybörjarundervisning: I dag saknas beskrivningar av nybörjarnivåer i svenska, trots att nybörjare undervisas i ämnet. Dessa åtgärder kommer sammantagna att stärka elevernas kunskaper i svenska och möjligheter att lära i andra ämnen.
Vi uppmanar Skolverket att avhjälpa dessa sedan länge kända tillämpningssvårigheter i ett ämne med avgörande betydelse för elevers lärande. Vi beklagar att forskare inte på allvar hörs i denna ytterst centrala översyn. I ett samhälle med ökad flerspråkighet behövs mer kunskap om flerspråkighet och hur barn, ungdomar och vuxna lär och lär på ett andraspråk samt hur en effektiv och långsiktig undervisning kan utformas med kompetenta lärare.