Sommaren 2006 fick jag ett spännande uppdrag. På försommaren hade vi på Mansmottagningen mot våld i Uppsala, där jag då var verksamhetsansvarig, genomfört den första behandlingskonferensen om insatser för våldsbenägna män. Efter några veckor kom en förfrågan om vi inom ramen för ett projekt, var beredda att komma till Ryssland för att introducera psykologisk våldsbehandling som vi hade presenterat i Sverige tidigare.
Så kom vi då till Ryssland, främst S:t Petersburg, men även till Belarus och Minsk. Vi fick undervisa studenter, psykologer, läkare, poliser och socioterapeuter, professionella och ideella krafter, som hade samma problem som vi i Sverige: män som gjorde sina kvinnor illa men inte hade fått möjlighet att finna alternativ till våld. Våra kursdeltagare blev ju gråtfärdiga när de förstod att det gick att göra något åt våldet.
I månadsskiftet mars-april året därpå gjorde vi redan vårt femte seminarium i S:t Petersburg. Olika intressenter hörde av sig, och en dag hade vi blivit inbjudna till statsåklagaren i S:t Petersburg. Hon hade funnit våra arbetsmetoder intressanta och lyssnade engagerat på våra erfarenheter.
På hennes arbetsbord låg ett dokument som jag inte kunde inte låta bli att snegla på. Det föreföll viktigt, med stämplar och sigill. Då gjorde jag något som jag aldrig hade gjort förut. Jag hade min nya mobil med kamerafunktion, och jag hade sett hur ”alla människor” tog kort på det ena och det andra. Jag kunde förstå de ryska bokstäverna och läste mig hastigt till att det var underskrivet av Vladimir Putin. I smyg tog jag ett kort på dokumentet och räknade med att mina vänner hemma i Uppsala skulle kunna översätta det. Det kunde de, och följande text lösgjorde sig ur min något suddiga bild:
”Till alla åklagare i Ryssland
Ni har min största respekt! Ni stävjar brottslighet, med obrottslig trohet mot hela vårt land. Våld och andra handlingar som stör lag och ordning har ingen chans mot er.
Nu vill jag ändå förvarna er om att er arbetssituation kan bli radikalt annorlunda. Ni har säkert, precis som jag, märkt att det fönster som Ryssland har öppnat mot resten av världen de senaste åren, har fått oss att andas friare. Vi inbjuder gäster från andra länder som kommer med glädje, och våra egna åker utomlands och kommer tillbaka med starka intryck. Jag har bestämt att denna trend ska bli Rysslands framtid de närmaste två decennierna, i alla fall så länge jag får vara er president.
Utbildning ska vara vårt slagord framöver. Här ska byggas förskolor, allmänna folkskolor, gymnasier, universitet och forskningsinstitutioner i Rysslands alla hörn. Det ska inte finnas avlägsna hörn i landet längre! Alla ska vilja lära sig, alla goda krafter från alla länder ska gå samman, och det kommer att gälla språk, litteratur, arkitektur, medicin, psykologi, konst, musik, dans, idrott, ja, allt.
Var ska pengar till detta tas? Den militära upprustningen fick vi nog av under och efter andra världskriget. Försvaret kan minimeras till en tiondel. Ryssland kommer att producera nya Dostojevskij, Tjajkovskij, Malevitj, Pavlov, Smirnov, Kasparov, men ännu fler mästare i par med utlandets bästa i sina grenar. Det kommer inte längre att vara roligt eller lönande att ägna sig åt våld. Alla vill lära sig mer. Alla vill komma till vårt land för att få ta del av vår utbildningssatsning. Många kommer att vilja ta sig till andra länder för att lära, lära in och lära ut.
Lycka till i er roll i detta viktiga förändringsarbete, som kanske gör er arbetslösa till slut!
Kreml, Moskva den 1 april 2007
Vladimir Putin, president”
Tänk så det hade kunnat gå!