Uppsala har sedan länge förknippats med kunskap, kreativitet och innovation. I staden och länet har det alltid varit nära till framgång. Den chockartade utvecklingen till följd av coronavirusets spridning kan innebära det värsta slaget mot vårt län i modern tid. Folkhälsoinstitutet konstaterar att samhällsspridning äger rum, och att viruset inte går att stoppa. Detta har redan, och kommer att få, svåra konsekvenser på ekonomi, företag och jobb. Hur stora effekterna blir beror på smittans spridning, sjukfrånvaro, tiden och förmågan att upprätthålla både efterfrågan och utbudet i ekonomin.
Under de senaste dagarna har Handelskammaren talat med mängder med företag och aktörer i Uppsala län om konsekvenserna av corona på kort och lång sikt. Det är en mycket dyster bild som kommer fram, även om långtifrån alla företag känner konsekvenserna här direkt. Pandemin slår hårdast mot de mänskliga möten och sociala interaktionen som är drivkraften inom service-och tjänstesektorn. Läget har försämrats drastiskt bara på ett par veckor. I dag gapar hotell, restauranger och konferensanläggningar tomma. De hårdast drabbade branscherna, som lever på att människor möts, äter, konsumerar och har kul, sysselsätter i dag cirka 26 000 personer i Uppsala län. Här är oron mycket stor och befogad. Kassorna är på väg att tömmas.
För att inte tala om flyget och utvecklingen kring Arlanda. På och runt flygplatsen arbetar nära 20 000 personer. Uppemot 100 000 jobb i huvudstadsregionen är beroende av de internationella kontakterna via Arlanda. Förutom att hotell, markpersonal och handel står still, har flyget extrem betydelse för frakt av produkter och varor. Här syns störningarna tydligt.
Regeringens olika beslut ger viss lättnad för många företag och för flyget, men de räcker inte för att kompensera att kundunderlag och efterfrågan försvinner. Nedgångarna på börsen och rädslan inför framtiden stryper tillgången på privat kapital, vilket kan slå mot våra startups och växande Life Science-bolag. Detta är början på en global strukturomvandling, som ingen vet var den slutar.
Varsel och uppsägningar riskerar att slå särskilt hårt mot dem som kommit in sent på arbetsmarknaden och som kanske fått sitt första jobb. Det handlar om yngre, nyanlända och personer med lite lägre utbildning. Samverkan mellan stat, regioner, kommuner och näringsliv måste stärkas för att möta en våg av arbetslöshet, innan den sköljer vidare över bostadsmarknaden.
All kraft måste nu läggas på att företagen ska kunna överleva och minimera skadorna. Det gäller att vi alla fortsätter att konsumera, beställer mat och ta del av tjänster som kan levereras, fast på nya, innovativa sätt som inte riskerar att föra smitta vidare. Alla måste hjälpas åt. Våra nätverk, entreprenörskapet och tilliten i Uppsala behövs nu som allra mest.
Lyckligtvis är inte allt nattsvart. Flera sektorer rullar på, fast med störningar. Viktiga försörjningskedjor fungerar, exempelvis vad gäller livsmedel, energi, drivmedel. Det känns tryggt.
Byggsektorn, industriproduktion och transporter kan upprätthållas så länge folk är friska och kan utföra sitt jobb. Många företag har möjlighet att låta tjänstemän jobba hemifrån. Det är betydligt svårare för produktionspersonal, som utför sitt arbete på plats. Det är helt nödvändigt att produktionen i länets globalt konkurrensutsatta industri kan fortsätta. Logistikkedjor måste hålla och leveranser säkras. Offentliga investeringar måste fullföljas och gärna utökas för att stärka byggsektorn.
Flera bolag vi talat med framför att stängning av förskolor och skolor kan få stora effekter på produktion och transporter. Att vård, polis och räddningstjänst måste fungera även i kristid är uppenbart för alla. Men även näringslivet har samhällsviktig funktion. Det handlar inte bara om de näringar som nu står inför ett omedelbart katastrofläge. Det är i livskraftiga företag som resurser skapas som ger oss jobb, innovationer och välfärd. Det är företagens investeringsvilja som skapar möjligheter för staden och länet att växa, och ger skäl till satsningar på infrastruktur och bostäder.
Sammanfattningsvis är läget utomordentligt allvarligt. Vi vill undvika alarmism. Vi måste samtidigt ha kraft att se bortom de akuta problemen och ägna några tankar åt framtiden. Ett första steg är att inse att prövning kan dra ut över tid, i månader. Erfarenhetsmässigt går vändningar tyvärr långsamt. En dag kommer det att ticka igång. Ingen vet riktigt när. Allt vi vet är att Uppsala är en förebild för andra. Vi måste kunna visa vägen ur krisen och erbjuda ett ljus i mörkret. Det värsta vi kan göra nu är att söva patienten, utan att veta när och om hon någonsin vaknar.