Carl von Linné är höggradigt aktuell. Black Lives Matter- rörelsen (BLM) har ifrågasatt Linnés insatser, och en anrik vetenskaplig institution som Entomological Society of America (ESA) har tagit bort Linnés namn från en prestigefylld tävling. Uppropslistor om att avlägsna statyer av Linné har lett till debatt i många medier.
Linné är den store vetenskapsmannen som systematiserade naturen, både flora och fauna. 1700-talets nyttotänkande lyser igenom i skrifterna. När Linné undersökte hur även människan kunde vara ”nyttig”, så identifierade han olika typer genom att återknyta till den antika humoralläran (”fyrsaftsläran”). Kroppsvätskorna (blod, slem, gul och svart galla) påverkade människans personlighet och sjuklighet, ja även hudfärgen. Linné kopplade mänskliga egenskaper till geografisk hemvist och satte då människor från Europa främst, dessa hade mest uppfinningsrikedom. Sist i hierarkin hamnade människor från Afrika, som beskrevs som lata.
Två svenska författare har kommenterat kritiken från BLM mot Linné. Det är vetenskapshistorikern Gunnar Broberg som skrivit en Linnébiografi” (3) och latinprofessorn Ann-Mari Jönsson som skapat romanen Silverbrevet utifrån Linnés brev. Broberg vidgår att man möjligen kan finna rasistiskt tänkande hos Linné, men Jönsson värjer sig mot en sådan tolkning. Båda dessa Linnéforskare framhåller att han var ett barn av sin tid. Ett exempel på sådan drastisk retorik är beskrivningen av ”svensken”: En verklig apa, Suecus Simia, ”ty han äter som engelsman, dricker som tysk, kläder sig som fransman, bygger som italienare, rökar som holländare, snusar som spanjor, super Brännvin som ryss. (Ur Lachesis naturalis).
Jönsson kommenterar att Linné lyft fram minoriteter på ett positivt sätt: Samerna var ”bättre människor” än andra. Han framträdde gärna i samedräkt och prisade den amerikanska ursprungsbefolkningen, idéer som fördes vidare till lärjungarna. Ett exempel är Daniel Rolander som uttryckte stor beundran för den inhemska befolkningens kamp i Surinam.
En annan Linnélärjunge, Anders Sparrman, argumenterade i det engelska parlamentet för avskaffandet av slaveriet, vilket är tankeväckande i skenet av händelserna i BLM. I efterdyningarna av raserade statyer av amerikanska sydstatsgeneraler restes det i sommaren 2020 i Sverige ett krav på att statyer av Linné skulle tas ned. En namnlista med 1600 namnunderskrifter anförde att Linné ”bidrog till att vita européer fick för sig att de var den överlägsna rasen”. En motrörelse uppstod snabbt, som inte ville underkasta sig ett anglosaxiskt perspektiv på rasism.
Modern vetenskap beskriver ett ”tidigmodernt” rastänkande som kopplat till kolonialism. Det dåtida intresset för "Lappland" gällde inte bara samerna utan naturen, uttryck för koloniala ambitioner norrut.
Skillnader mellan människor var inte alls något som Linné fokuserade på, enligt både Jönsson och Broberg. Men i professor Mattias Gardells analys är Linné en tidig föregångare till det rasistiska innehållet i Herman Lundborgs utsagor, långt senare. Då man instiftade Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CemFor) 2018, det första forskningscentret av sitt slag i Sverige, yttrade Gardell: ”Det är särskilt glädjande att det sker just vid Uppsala universitet på grund av dess betydelse för den så kallade ”vetenskapliga rasismens” historia, med Carl von Linné och Statens rasbiologiska institut.”
Rastänkandet hos 1700-talets människor och särskilt hos vetenskapssamfundet är ett område som varit beforskat i begränsad omfattning. Nya studier om rastänkande, till exempel genom kolonial expansion, kommer att kunna skapa mer kunskap om utvecklingen av dessa idéer.
Och statyerna står ännu kvar… Tanken som levererades i Upsala Nya Tidning härförleden, att i framtidens samhälle skapa utbytbara statyer, att byta Karl den XII mot Greta Thunberg, är både humoristisk och allvarlig: Det torde vara få förunnat att förbli en oantastlig idol över decennier.