Begreppet flygskam har börjat användas internationellt, liksom tidigare ombudsman och smörgåsbord. Många blir arga för att vi talar om flygskam. Vi skäms inte för smörgåsbord eller facklig organisering, men vi skäms för att vi förstör klimatet, särskilt om vi vet att vi flyger i onödan. Det är klart man ska skämmas när man gjort något dumt. Och sen ändra sig. Det sa Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik när han talade vid klimatstrejken på Forumtorget 24 maj i år.
Politiskt gör vi något väldigt dumt, om vi accepterar att Arlanda byggs ut till dubbla kapaciteten samtidigt som vi är väl medvetna om att det är bråttom att radikalt och snabbt minska utsläppen av växthusgaser. En sådan utbyggnad går inte att ångra. Den kostar stora pengar och enligt marknadens lagar krävs sedan att den ger ännu mer igen. Alltså att flygandet ökar.
Jag skulle vilja se en folkresning mot en utbyggnad av Arlanda. Det är inte Uppsala kommun som ”äger frågan”, men investeringarna stödjer sig i hög grad på resenärer till och från Uppsalaområdet. Precis som människor i Västsverige motsätter sig jättesatsningen på Preem i Lysekil har vi här i Arlandas omgivningar anledning att ställa oss upp under parollen Uppsalabor mot utbyggnad av Arlanda. Hur ska vi annars ha en chans att nå målet fossilfritt Uppsala till år 2030, i enlighet med kommunfullmäktiges beslut 7 december 2017?
Politiker lyssnar tyvärr inte alltid på sitt förnuft eller sitt samvete, de lyssnar på väljarna och vill bli omvalda (för att sedan, om möjligt, kunna fullfölja den politik de velat se). Jag läser nu att en Sifoundersökning beställd av Världsnaturfonden Sverige visar att 90 procent av S-väljarna och 82 procent av svenskarna som helhet vill prioritera satsningar på tåg framför flygtrafik. Och då är det ingen skillnad mellan folk i norr, som har långt mellan städer och hållpunkter, och dem i södra delarna av landet. Så vi kan inte skylla på norrlänningarna.
Den svenska befolkningens totala klimatpåverkan från flyget svarar för lika stora utsläpp som hela personbilstrafiken i landet. I genomsnitt flyger vi svenskar fem gånger så mycket som det globala genomsnittet. Detta enligt Naturvårdsverkets statistik. Uppsala med sina universitet och andra utbildningsanstalter, med industrier (som ofta förklarar sig jobba hårt med hållbarhetsfrågorna), med välutbildade invånare som mycket väl känner till flygets påverkan på klimatet – denna kommun borde väl kunna ena sig om ett kraftfullt: Vi ställer oss inte bakom planerna på att bygga ut Arlanda! Vi ska nå fossilfrihet till 2030, det är vårt ansvar i en global värld, där vi hör till den del av mänskligheten som bidragit mest till att klimatfrågan blivit så akut som den är i dag. Vi bör alltså få ner utsläppen med 10-14 procent per år, enligt klimatforskarna. Och då hjälper det ju inte om vi åstadkommer en del av våra utsläpp utanför landets gränser.
Hittills går det dåligt med att böja utsläppskurvan nedåt. Men vi har inte lång tid på oss. Vi måste se över hela politiken, alla delar av samhället - och det måste ske på ett vis att människorna är med och så att inte, som så ofta hittills, de redan privilegierade slipper undan billigare och de som i dag saknar varje guldkant på tillvaron blir de som får betala. Företag kan ordna en stor del av sina kontakter via videokonferenser och annan it. Forskare och politiker behöver mestadels inte flyga långa vägar för att uppdatera sig och skapa kontakter. Flyger vi bara när det är verkligt nödvändigt – så bör även en farmor i Kiruna med barnbarn i Malmö eller den som har rötter och familjemedlemmar i länder långt bort kunna underhålla de kontakterna. Men ingen ny teknik kommer att göra det möjligt att flyga så mycket som nu och ännu mindre dubbelt så mycket, som i planerna för Arlanda.
Vi vet att transporterna utgör grunden för drygt en tredjedel av våra utsläpp av växthusgaser. Vi vet att det jobbas mycket på att få fram klimatvänligare bränslen och fordon som kör på elektricitet och där batterierna tillverkas på ett sätt som inte äventyrar människors, ofta barns, hälsa. Det är bra. Vi har, i Uppsala, planer på bättre kollektivtrafik, även spårväg. Det är också bra, men det tar lång tid. Allt som kan göras nu, måste göras nu. Det blir ännu dyrare att låta bli. Vi vill ju inte flytta över problemen och kostnaderna på våra barn och barnbarn.
Det är ganska lätt att inse att det krävs ett helt smörgåsbord av åtgärder. Och att utbyggnad av Arlanda till ett internationellt skrytprojekt går emot allt vad förnuft heter.