Livsmedelsförsörjningen är helt avgörande ifall kriget kommer, det menar debattörerna.
I flera artiklar i UNT i år har Uppsalas exploatering av åkermark kritiserats. Åkerjorden omkring Uppsala behövs för vår livsmedelsberedskap vid krig och klimatförändringar och för framtida generationer. Förstörd åker kan inte ersättas genom nyodling här eller på annat håll. Vidare minskar åkerarealen i Sverige och i världen. Allt sådant tycks Uppsala kommun inte ta helt på allvar.
I UNT den 24/6 anger visserligen kommunstyrelsens ordförande Erik Pelling (S), att åkermarken bortom E4 öster om Uppsala ska sparas för jordbruk. Men i övrigt tycks man inte sluta planera för exploatering av god åkerjord, såsom i det bördiga slättområdet Västra Librobäck. Där vill kommunen skapa ett industriområde på 63 hektar åkerjord. Vissa planer finns ju att bygga bostäder, affärslokaler, industrier med mera i skogsområden i stället för på åkermark, men vi anar att väldigt mycket åkerjord ändå kommer att exploateras när Uppsala växer.
Vilka åkerområden runt Uppsala, utöver västra Librobäck, riskerar då att exploateras? Erik Pellings uttalande 24/6 om stopp för industrier och andra verksamheter öster om E4 är nog inte helt säkert, eftersom det redan uppstått ”öar” med sådan bebyggelse på slätten, bland annat på åkerholmar. Om någon verksamhet där vill expandera, vill man säkert bygga på åkermark intill.
Flygflottiljen vid Ärna och fornminnesområdet vid Gamla Uppsala hindrar som tur är exploatering av åkermark norrut. Men utöver Västra Librobäck anar vi hot mot god åkerjord nordväst och väster om staden. Omkring väg 272 bort mot Hässelby, i närheten av Husbyborg, på bägge sidor om Bärbyleden nära Rickomberga och Berthåga samt väster om Flogsta, liksom fälten vid Kvarnbolund och bortom Stenhagen. Åkerjorden här blir säkert attraktiv för bebyggelse, när staden expanderar. Däremot vågar nog ingen röra åkermarken vid Håga och i Hågadalen, som ju är viktiga områden för rekreation och friluftsliv.
Inom Ultunaområdet har kommunen visserligen godtagit Sveriges lantbruksuniversitets behov av åker för forskning och undervisning, men bara till en del. Höghusbebyggelse har redan uppstått på prima åkerjord väster om Ultuna, och utbyggnaden däromkring torde fortsätta. För den planerade spårvägen måste åkerjord offras nära Ultuna och inom Årike Fyris.
Genom bygget av fyrspårig järnväg söderut från Uppsala och en ny järnvägsstation söder om Bergsbrunna, nära Söderby, kommer likaså åkerjord att försvinna. Åkermark måste även här exploateras för anslutningsvägar och nya tunnlar för biltrafik. Runt den nya järnvägsstationen ska en ny stadsdel skapas, med bostäder samt plats för handel, service och ”upplevelser”. Varav en del anläggs på åkermark öster om järnvägen.
Kommunens byggplaner riskerar att förstöra mycket värdefull åkermark, skriver Börje Lindén och Thommy Dahlén.
Här och på skogsmark i Lunsen planeras den Sydöstra Staden med ca 30 000 bostäder och 10 000 arbetsplatser. Denna väldiga bebyggelse kräver nya stora vägar in mot Uppsalas centrum, Boländerna och E4, med nya vägkorsningar. Alla dessa måste byggas på bördig åkermark. Vidare kommer det stora, mycket bördiga slättområdet mellan Uppsalas nutida bebyggelse och den Sydöstra Staden att bli attraktivt för affärs- och industrilokaler genom sitt läge ”mitt i smeten”, bland annat till följd av de nya vägarna. Vi anar att delar av denna fina slätt omvandlas till betong och asfalt i framtiden, med förstörd utsikt österifrån in mot Uppsalas karakteristiska, vackra silhuett.
Det är säkert många Uppsalabor som undrar om det finns något egentligt skydd för åkermarken runt Uppsala. Vi ber nu Uppsala kommun att i denna tidning 1) redovisa sådant skydd av åker och 2) offentliggöra planerna på fortsatt exploatering av åkerjord. Dock inte med svepande formuleringar och mångtydiga policyuttalanden – utan konkret!
Detta vore att handla öppet demokratiskt och ge invånarna möjlighet att säga sin mening. Vågar Uppsalas politiker vara så öppenhjärtiga mot sina uppdragsgivare, det vill säga kommuninvånarna?