Vad är liv? Hur definierar vi liv? Efter ungefär 100 år av intensiv forskning vet vi nu inom vetenskapssamhället att allt liv har en sak gemensamt, livets byggsten cellen. Ja, allt liv är uppbyggt av celler, allt från encelliga bakterier i marken och encelliga alger i haven till alla svampar, växter och alla djur inklusive människan. Vi börjar även få en ganska tydlig bild av cellens uppbyggnad och funktion. Efter mer än 20 års egen erfarenhet av forskning på cellens inre liv, finner jag knappt ord som räcker till för att förklara och förstå den hissnande komplexitet och sinnerika konstruktion som döljer sig i denna mikroskopiska skapelse.
Hur väl känner den breda allmänheten cellens hemligheter? Jag tror att de flesta känner till en hel del av universum, rymden, galaxer och svarta hål som det pratas om en hel del i media, men om cellen är det ganska tyst. Jag tror att det bara är en liten procent som kan namnge de mest framträdande strukturerna i en cell? Detta trots att forskningen om cellens struktur och funktion hör till de absolut största vetenskapsområdena i världen för närvarande och under de senaste 50 åren.
Livets byggsten cellen, kan man likna den vid en tegelsten? På ett sätt ja, men på ett annat sätt inte alls. Jag skulle snarare likna cellen vid New York City. Ja hela New York med alla dess byggnader, människor, bilar, transporter, elkablar och vattenledningar – allt som finns i denna myllrande storstad sammantaget.
Tänk dig New York med alla dess komponenter, fast komprimerad till en femtedels diameter av ett hårstrå. Det är som om det vore ett svart hål som har krympt hela funktionaliteten till något mikroskopiskt. Celler är byggda och konstruerade på molekylär nivå och är en skapelse i nanoteknologins dimensioner. De överskrider det vi själva har lyckats åstadkomma inom nanoteknologin med så många dimensioner att det är svårt att veta hur man ska förklara eller visualisera detta faktum. Men min bild är som att jämföra New York med en leksaksbil, en träbit med 4 hjul. Det är inte bara strukturen i cellen som är hisnande. Det är också alla de olika funktionaliteter som finns inbyggda i cellen, så som datalagring och datahantering, kemisk syntes och nedbrytning, mekanisk konstruktioner och självgenerering, för att nämna några.
Uppsala är hjärtat i ett av Europas större Life Science-områden med framträdande forskning inom cellens funktion och struktur. Uppsala präglas av sina två framträdande universitet, ett stort universitetssjukhus, en stor Life Science-industri med att antal större företag så som Cytiva, Pfizer, Fresenius och Galderma samt en kokande kittel av små innovativa startuppföretag.
Uppsala kommun ta vara på denna möjlighet och bygg ett Life Museum. Låt det utformas som en modell av en cell, där cellen skulle vara 50-100 meter i diameter och låt besökarna gå in och upptäcka dess otroliga och fantastiska strukturer. Skapa rum där man dyker ner ändå djupare till molekylär nivå, där makromolekylers, som DNA och proteiners, intrikata strukturer blir synliggjorda och greppbara.
Visualisera hur en skala där cellens storlek skulle motsvara en diameter på ca 20 km och där den mänskliga kroppen som innehåller cirka 30 biljoner celler skulle vara ungefär 170 tusen mil, så om vi har fötterna på jorden skulle månen kittla oss i knähöjd. Låt besökarna också genom våra fantastiska digitala verktyg se animerade projiceringar av cellens olika processer och strukturer. Muséet skulle också kunna vara en plats för att visa upp på pågående forskning och resultat samt utveckling av läkemedel som pågår just nu och just här i Uppsala-Stockholmsregionen.
Ja, Uppsala kommun, varför inte bygga denna hyllning till livet och vetenskapen, och ge besökarna en inblick i livets mysterium som finns överallt omkring oss. Fortfarande till stora delar förbryllande och som fortfarande väntar på ett fördjupat forskande och en fördjupad förståelse. Ge Uppsala ett världsunikt museum och en dragningskraft för ökat lokalt, nationellt och internationellt besökande.