UNT skriver på ledarplats (30/1) att det skulle ”varit fantastiskt” med ett nybyggt konstmuseum, ”att fritt kunna skapa skräddarsydda miljöer för konsten”. Det är bara att hålla med. Sedan kommer den uppgivna och häpnadsväckande slutsatsen ”Men det alternativet finns inte.” Det skulle "bli dyrt”, vara ”svårplacerat” och bör ”ligga någorlunda centralt”.
Konstmuseifrågan har särbehandlats negativt sedan 1940-talet. Det har alltid varit fråga om provisorier och därför lett till en seglivad debatt. Kommunen har aldrig presenterat några kostnadsförslag för ett separat konstmuseum.
Kulturnämndens ordförande Linda Eskilsson (MP) säger till UNT (16/1) att ”kommunen inte tänker satsa på skrytbyggen för kulturen” och syftar sannolikt på ett framtida konstmuseum. Enligt Wiktionary är ett ”skrytbygge [en] ståtlig, påkostad byggnad eller annan konstruktion som uppförs för att imponera i högre utsträckning än att fylla ett praktiskt syfte”. Ett nytt konstmuseum i Uppsala skulle tvärtom kunna få en optimal utformning för verksamhetens behov.
I medborgarenkäten om den senaste utredningen förespråkar ett stort antal personer ett nyuppfört konstmuseum, något som utredarna i sin sammanställning undviker att kommentera.
Musiken och biblioteket har fått nya lokaler. Kommunen rullar ut miljarder till arenor för olika idrotter. Nu är det dags för konsten.
Utredaren Jane Nilssons Förstudie 2017 var starkt kritisk mot slottsalternativet och föreslog att ett konstmuseum skulle uppföras i kvarteret Hugin. Kommunen bjöd inte ens in henne för att presentera sitt förslag vid det offentliga mötet på slottet i januari 2018.
En lokalisering av konstmuseet till Hamnplan eller till kvarteret Hugin borde ha utretts ordentligt innan processen startade om annan användning av tomterna.
UNT:s journalister borde granska hur kommunen blockerar det ena lämpliga läget efter det andra. Det är också önskvärt att tidningen belyser hur kommunen i den totala budgeten långsiktigt prioriterar medel till olika samhällsaktiviteter inklusive kulturen. Någon gång i ett sjuttioårsperspektiv borde det funnits medel för ett konstmuseum.
Politikerna intervjuas regelbundet i UNT om det framtida konstmuseet och har möjlighet att komma med sina talepunkter. Ingen uppföljning med kritiska frågor sker. Enskilda företrädare för den engagerade och kunniga allmänheten blir så gott som aldrig tillfrågade.
Debatten de senaste tolv åren har föreslagit olika placeringar för konstmuseet längs sydöstra åstråket varav den mest attraktiva är Hamnplan. Där äger kommunen den obebyggda marken vilket rejält borde hålla kostnaderna nere. Läget är väl förenligt med innerstadsstrategin, skulle bidra till en utvidgning av stadskärnan, binda ihop centrum med Kungsängen och utgöra en länk till den kommande kraftiga utbyggnaden av södra staden. Men politikerna missar denna möjlighet till stadsutveckling.
Kommunen bjöd in allmänheten till ett välbesökt möte på slottet i februari 2020 som slutade i fiasko. Allmänheten fick inte komma med några synpunkter. Politiken kan reparera skadan genom att arrangera ett publikt Zoom-möte före kommunstyrelsens beslut om lokalisering av konstmuseet den 3 mars.
Utredarna, kulturnämnden och gatu- och samhällsmiljönämnden har inte tagit ställning för Slottet eller Kaniken som också har en borglik, otidsenlig utstrålning, ett minislott. Det är särskilt märkligt att det inte ingår i kulturnämndens uppdrag som specialistorgan att föreslå en prioritering av alternativen.
Alltför mycket är ännu outrett och problematiskt. Till exempel: Var ska det tänkta säkra och klimatiserade magasinet på 1 000 kvadratmeter ligga? Och hur löses i- och urlastning på ett tryggt sätt?
Ambitionen hos politiken och de debattörer som ger uppbackning är för låg. Lokaliseringen av en ny byggnad borde tidigt undersökts grundligt. Varför välja det ”näst bästa” alternativet? Efter mer än sjuttio år av olyckliga kompromisser är det dags att satsa på den bästa lösningen, en ny ändamålsenlig konstmuseibyggnad.