Den avtagsväg som minoritetsstyret S, L och MP slagit in på riskerar att leda rakt in i en återvändsgränd. En fortsatt färd kan resultera i att kommunens skattebetalare i flera bemärkelser kommer att få betala dyrt för ett byggande som har en inriktning som en stor andel invånare egentligen antingen inte vill ha eller inte har råd med. Det är nödvändigt att gå från ord till handling och påskynda byggande av samhällsbostäder som en del i nya bostadsområden.
En genomgång av lediga hyreslägenheter i Uppsala under vecka 42 hos Uppsala bostadsförmedling ger klara besked. Bristen på hyresbostäder med rimliga hyror är lika uppenbar som hyresskillnaden mellan nyproduktion och det äldre beståndet. Exempelvis är hyran för en trea i det äldre lediga beståndet mellan 85 och 122 kronor per kvadratmeter och månad och i det nya mellan 165 och 174 kronor per kvadratmeter och månad. En trea i nyproduktion med en månadshyra på 13 200 kan jämföras med en hyra på 7 100 kronor för en lägenhet med samma yta i det äldre beståndet. Hyran i kransorternas nyproduktion är något lägre än motsvarande produktion i Uppsala stad.
Antalet sökande per lägenhet i Uppsalas gamla bestånd är mellan 35 och 415 stycken, i det nyare mellan 9 och 19. Tendensen är densamma oavsett lägenhetsyta. Tar vi hänsyn till att kötiden är cirka 10 år för att komma i fråga för en mindre lägenhet i Uppsala stad blir problemet än mer uppenbart.
Kan en låginkomsttagare betala hyran med egen arbetsinkomst med de hyror som dagens nyproducerade hyreslägenheter har? Knappast! Om hyresnivån i Uppsala varit mer i paritet med den i det äldre allmännyttiga beståndet skulle många av dem, med ett avsevärt mer begränsat bidrag än i dag, kunna betala eget boende.
Det är inte sunt, ur vare sig ett individ- eller samhällsekonomiskt perspektiv, att placera människor som får stora hyresbidrag i nyproducerade lägenheter med höga hyror. Vi vill förändra bostadsbyggandet i Uppsala kommun. Ett av delmålen är att få hyrorna i delar av företrädesvis allmännyttans bostadsbestånd på en betydligt lägre nivå än dagens.
Vi vill åstadkomma det genom att utgå från invånarnas verkliga behov och betalningsförmåga, tillämpa rådande bestämmelser och byggnormer och anpassa byggandet utifrån detta. Det finns etablerade svenska byggnadsmetoder som sänker produktionskostnaden rejält, uppfyller byggnormen och har god kvalitet. En generös och villkorad kommunal markpolitik, en omfördelning av statliga subventioner samt en integrering av den här typen av samhällsbostäder i det allmännyttiga bostadsbeståndet skulle göra skillnad i möjligheten att både få tillgång till och kunna betala sin hyra med i huvudsak egna medel.
Med en ändamålsenlig syn på byggandet vill vi föra en stadsbyggnadspolitik som motsvarar vad invånarna i Uppsala kommun verkligen vill ha och i den takt förutsättningarna medger vid varje given tid. Att bygga samhällsbostäder är ett sätt att anpassa och optimera bostadsbeståndet till verklig betalningsförmåga. Den politiken tar oss ur återvändsgränden och bidrar till att minska skattebetalarnas kostnader samtidigt som skatteintäkterna ökar. Dessa bostäder blir också utmärkta introduktionsbostäder för många invånare i behov av en bostad.
Och det är avgörande för en fortsatt positiv utveckling av vår kommun och region.