Spårvägsbeslutet 1906 i Uppsalas stadsfullmäktige var knappast djärvt. Vilka alternativ fanns då? Vilken fart var det i den tekniska utvecklingen då? 2023 är verkligheten helt annorlunda. Utvecklingen går extremt snabbt. Inte minst artificiell intelligens och självstyrande teknik förändrar kraftigt all fordonstrafik inom kort. Att då satsa på spårvägslösningar i Uppsala är fel. Inom 20 år finns betydligt modernare kollektivtrafiksystem som passar Uppsala mycket bättre än spårväg.
De av oss som åkt MalmöExpressens långbusslinjer och spårvagnslinjen i Lund, kan konstatera faktum: Smidigheten, bekvämligheten, snabbheten och flexibiliteten är överlägsen med långbussarna. Långbussystemet är också mycket billigare. Man behöver inte bygga avskilda gator, även om det kan vara befogat på vissa ställen. De fungerar utmärkt i stadstrafik. Långbussarna klarar mer än 90-graders svängar och går på separata körfält väsentligt fortare än spårvagnarna. De har under lång tid en tillräcklig passagerarkapacitet. (Se WSP:s rapport - Buss, BRT och spårväg – en jämförelse. Rapport 2011:1).
Att MalmöExpressens långbussar med nuvarande utformning närmar sig kapacitetstaket hänger ihop med att Malmö har 357 000 invånare, varav 325 000 i tätort. Uppsala kommun har 242 000, varav 180 000 i staden och 60 000 på landsbygden. Uppsala är landets största landsbygdskommun. Inte ens en extrem befolkningsutveckling i staden motiverar en spårvägssatsning. Långbussarna utvecklas snabbt, framför allt för att snart bli självkörande, vilket ökar deras kapacitet väsentligt. Det sker just nu mycket rent tekniskt med nya typer och storlekar på bussar och en mera systematisk syn på hållbarhet över tid. Malmö och Helsingborg har båda lämnat sina spårvägsplaner bakom sig och valt andra och bättre lösningar för sin kollektivtrafik. När politikerna i Lunds två grannstäder såg på kostnader och konsekvenser för Lunds spårväg, så drog de snabbt tillbaka sina planer.
Man kan undra varför kommunledningen i Uppsala nyligen valde en resa till Tammerfors för att studera spårväg. Bättre hade varit en resa till Skåne för att på nära håll jämföra spårväg med långbussar. Flera mycket framstående auktoriteter finns involverade i Skånetrafikens olika satsningar på kapacitetsstark kollektivtrafik, något som tyvärr inte alls beaktats här i Uppsala. Det är högst beklagligt att Uppsala vill ”uppfinna hjulet igen” när kunskapen finns på så nära håll som inom en och samma region i Sverige. Och då särskilt som det kan komma att beslutas ”fel slags hjul” på grund av den miljö och de omständigheter som föreligger i Uppsala där spårvägsprojektet fortsätter att ses som ett bra alternativ.
I en ”landsbygdskommun” som Uppsala är det klokare att satsa på kransorterna längs befintlig järnväg och vägar. Det ger underlag för bättre närservice, längre pendeltåg och en utökad busstrafik på landsbygden. En mångmiljardsatsning på spårväg i Uppsala centralort drabbar övrig kollektivtrafik i regionen eller leder till ännu högre skatter för alla i Uppsala län. Man kan fråga sig hur många invånare i kommunen och regionen som har nytta av spårvagnar som går mellan Gottsunda och City, och mellan Gottsunda och Bergsbrunna? Det är nämligen däremellan som spårvägen ska anläggas – och det med extremt dyr högbro över Fyrisån vid Ultuna.
I Uppsala klarar långbussar à la Malmö länge att betjäna Uppsalaborna, och som förarlösa långt in i framtiden. Det är också en lösning som kan nyttjas i andra delar av Uppsala stad. Nästa steg för mer kapacitetsstark kollektivtrafik är längre bussystem. När dessa superbussar långt efter 2050 inte klarar behovet är vi övertygade om att framtidens Uppsalabor tjänas bättre av modernare system än spårväg.
Vi som förespråkar annan kollektivtrafik än spårväg har en långsiktig framförhållning. Vi vill Uppsalaborna den senast utvecklade tekniken i form av långa bussar à la Malmö som snart kommer att vara självkörande. ”I dag kan vi mer”, skrev en ledarkrönikör i UNT. Just det! Och imorgon kan vi ännu mer.