Frankrike, drabbat av flera terrordåd med islamistiska förtecken, reser sig nu som en man för att försvara den universella yttrandefriheten. En yttrandefrihet som ger alla rätten att få uttrycka avvikande uppfattningar. Utan yttrandefriheten har vi ingen demokrati.
I Sverige finns inte samma engagemang för det fria ordet och den fria kulturen. Friheten att kritisera och häckla makt och religion är inte lika fri även om den på ett konstitutionellt plan skall vara det. Om det vittnar konstnären Lars Vilks levnadsöde.
Lars Vilks blev känd för allmänheten genom sina skisser över en rondellhund. En av dessa publicerades i dagstidningen Nerikes Allehanda 2007. Bilden fanns med i en krönika på ledarsidan som handlade om yttrandefrihet. Bakgrunden till krönikan var att Vilks Muhammedbilder nekats att vara med i ett flertal utställningar på grund av rädsla för repressalier.
Detta föranledde 2008 al Qaida att utdela en fatwa, en dödsdom, över Lars Vilks samt en belöning för den som ”slaktar honom som ett lamm”, det vill säga halshugger honom i likhet med den franska läraren Samuel Paty.
Sedan dess har Vilks överlevt minst fyra mordförsök eller förberedelser av mordförsök. De två svenska medborgare som genom försök till mordbrand försökt mörda Lars Vilks för hans konstnärsgärning har sedan länge redan avtjänat sina straff. Men för Vilks det annorlunda.
Vilks lever i dag på skyddad adress med livvaktsskydd dygnet runt. När han är på bostadsorten beviljar polisen honom endast ett begränsat antal ”luftningar” per vecka. I praktiken är Vilks i dag internerad och har kommit att avtjäna alla de gärningsmäns straff men på livstid. Straff utan en bortre horisont.
Vilks nekas av polisen att flytta ihop med sin livskamrat som han haft ett långt distansförhållande med. Polisen motiverar detta med att de inte anser att de någonsin varit ett par i egentlig mening.
Vilks nekas av polisen de universella mänskliga rättigheter som han en gång ställde sig upp och försvarade. Skulle Vilks bryta mot denna internering menar polisen att han då bryter mot ett avtal. Ett avtal som, så vitt känt, aldrig upprättats mellan parterna.
Det enda avtal som finns är reglerat i svensk lag. Mellan medborgare och stat. Att Vilks skall kunna åtnjuta fullt skydd för sin rätt att uttrycka kritik mot makt och religion. Ett skydd utan de förbehåll som polisen implementerat och som innebär att Vilks på livstid avtjänar gärningsmännens brott. Gärningsmän som idag går fria.
Ingen förutom islamister menar att Vilks har begått ett brott. Vilks göms undan för att det är enklast för polisen. Istället för att säkerställa att den som utan grund hotas av våldsmän kan fortsätta sitt liv som alla andra så bestraffas han. Detta underminerar yttrandefriheten.
Vem vågar utmana, häda eller kritisera ”fel” part om det innebär ett liv på flykt? Ett livslångt straff för att opponera sig mot de som vill begränsa den universella rättighet - som Sverige sagt sig försvara - yttrandefriheten.
Polismyndigheten är nu svaret skyldiga om varför den i en utomjuridisk process dömt Vilks till livstids internering med restriktioner.
Detta är en fråga som är långt större än en enskild konstnär.
Dagens situation där Lars Vilks göms undan, skild från sin livspartner, behöver få ett slut. I Sverige är yttrandefriheten en grundlagsskyddad rättighet som ska upprätthållas av staten. De som utsätts för hot, våld och mordförsök trots att de inte gjort något olagligt ska inte behöva leva på det sätt som Vilks tvingas till.