En ny rapport från Svenskt Näringsliv visar att nästan hälften av Uppsalas företagare har blivit utsatta för brott bara under det senaste året. Främst handlar det om egendomsbrott, skadegörelse, bedrägerier och cyberangrepp. Våra beräkningar visar att kostnaden för dessa brott årligen uppgår till 100 miljarder nationellt och drygt tre miljarder för Uppsalas företagare i form av direkta kostnader, brottsförebyggande investeringar och intäktsförluster.
Särskilt oroande i sammanhanget är att två av tre företagare dessutom tror att brotten kommer att öka. För fem procent av företagen är den belastning som brottsligheten orsakar så allvarlig att man överväger att helt och hållet lägga ner verksamheten.
Tyvärr är det en utbredd uppfattning i näringslivet att polisen inte tar det här brotten på tillräckligt stort allvar. Drygt hälften av de drabbade företagen polisanmäler inte och endast en av åtta företagare tycker att polisen gör ett bra jobb.
Näringslivet är motorn i den svenska samhällsekonomin. Det är genom handlingskraftiga företagare som arbetstillfällen och innovation skapas – och i förlängningen vår tillväxt och välfärd. Utan goda förutsättningar för näringslivet så stannar Sverige. När allt mer resurser måste läggas på att hantera brottslighet kan allt mindre läggas på investeringar i kärnverksamheten, vilket leder till högre priser för konsumenter, lägre löner för anställda, lägre innovationstakt och mindre pengar till välfärden.
För att vända utvecklingen behövs ett omfattande och målmedvetet arbete inledas omgående. Därför föreslår vi följande åtgärder:
1. Skapa en särskild ansvarsfunktion inom polisen, nationellt och regionalt, med fokus på brott mot företag. På så sätt kan vi samla och utveckla expertis på området och mer effektivt bekämpa brottslighet av detta slag.
2. Inför nolltolerans mot ”vardagsbrott”. Många brott som drabbar företag är var för sig ganska små. Men när de sker ofta skadar de verksamheten allvarligt. Dessa brott måste prioriteras både av politiken och av rättsväsendet.
3. Kartlägg omfattningen och mörkertalen av brott mot företag. Polisen och Brå måste bli bättre på att fånga upp hur ofta företag drabbas av brott, till exempel genom nya brottskoder eller markeringar i systemen.
4. Utred brottslighetens kostnader. Statliga myndigheter måste kvantifiera brottslighetens kostnader för att man lättare ska kunna prioritera de brottskategorier som drar stora kostnader.
5. Se över påföljderna. Regeringen bör ge direktiv till en påföljdsutredning som belyser konsekvenserna för brottslingar som genomför brotten mot företagen: hur många brott resulterar i fällande domar och vilka faktiska straff delas i dagsläget ut?
6. Kraftsamla mot cyberbrott. Det nya nationella cybersäkerhetscentret och polisen bör få ett tydligt uppdrag samt resurser för att stödja näringslivet i arbetet med att skydda sig mot och bekämpa cyberbrott.
7. Förbättra det preventiva arbetet. Förutsättningarna för polisen och näringslivet att dela information för brottsprevention bör förbättras. Företagens brottsutsatthet behöver vara en naturlig del i det förebyggande arbetet.
Politikerna och rättsväsendet måste börja behandla brottsligheten mot företagare för vad den är: en angelägenhet för hela samhället. Varje brott som drabbar ett företag är också ett brott som drabbar samhället. Den utveckling vi ser just nu är inte hållbar, men är samtidigt möjlig att bryta. Det ställer höga krav på probleminsikt och handlingskraft från samhällets alla aktörer.