Brist på arbetsterapeuter går ut över funktionsnedsatta

Brist på arbetsterapeuter och kompetensutveckling hotar rätten till kognitiva hjälpmedel, skriver Ida Kåhlin, Eva Öhström-Holmqvist, Stig Nyman och Maria Johansson.

Ida Kåhlin

Ida Kåhlin

Foto: Jonas Eriksson

debatt2017-04-27 11:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Trots att det snart är ett decennium sedan Sverige ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning finns stora brister gällande det stöd som erbjuds. Detta gäller inte minst personer som på grund av exempelvis neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, långvarig psykisk ohälsa eller förvärvad hjärnskada har kognitiva svårigheter, det vill säga problem att uppfatta och bearbeta information, komma ihåg, hålla uppmärksamhet, byta fokus, ta beslut och lösa problem i vardagen.

Syftet med FN:s konvention är att tillse att personer med funktionsnedsättning inte hindras från att ta del av sina mänskliga rättigheter, vilket bland annat innebär rätten till fullständigt och faktiskt deltagande i samhället.

En viktig förutsättning för att personer som har kognitiva svårigheter ska kunna åtnjuta sina rättigheter är att samhället bistår med kognitivt stöd och hjälpmedel såsom bildstöd eller appar för att påminna, varna och vägleda i vardagen.

Under hösten 2016 genomförde Sveriges Arbetsterapeuter en undersökning gällande sina medlemmars möjligheter och förutsättningar för att förskriva kognitiva hjälpmedel. Undersökningen visar på mycket stora brister.

Av de 1 607 arbetsterapeuter som angav att de förskrev kognitiva hjälpmedel är det så många som 80 procent som bedömer sig ha kompetensbrister.

Den treåriga arbetsterapeututbildningen ger en god grund att stå på, men för att kunna upprätthålla legitimationskompetensen över tid så behövs kontinuerlig kompetenspåfyllnad. Detta är särskilt viktigt inom området kognitiva hjälpmedel som genomgår en ständig utveckling i takt med nya teknologiska landvinningar och forskning.

Sveriges Arbetsterapeuters kartläggningar av arbetsterapeuters fortbildning har visat att möjligheterna till kompetensutveckling brister på många håll. I den nu aktuella undersökningen har endast 16 procent av arbetsterapeuterna angett att de anser att de får den kompetensutveckling de behöver i relation till att förskriva kognitiva hjälpmedel. Detta är mycket allvarligt och ett hot mot en patient- och brukarsäker hälso- och sjukvård.

Bristen på arbetsterapeuter är i dag påtaglig över hela landet och i alla typer av verksamheter, vilket gör sig gällande även på detta område.

På grund av att tillgången till arbetsterapeuter understiger behoven hamnar ofta arbetsterapeuter i tidsbrist, och finner sig tvungen att prioritera. Detta tar sig uttryck i att exempelvis endast 21 procent anser sig ha fullt tillräckligt med tid för att bedöma behov av kognitiva hjälpmedel. Det är till och med så att endast drygt 7 procent av arbetsterapeuterna helt och hållet bedömer att de har tid att bedöma behovet, tid att prova ut hjälpmedel, tid att instruera personen samt tid att följa upp och utvärdera det förskrivna hjälpmedlet.

Om man till detta lägger att olika ekonomiska förutsättningar gäller i olika delar av landet, och att arbetsterapeuter därigenom upplever att det antingen saknas ekonomiska resurser eller att sortimentsutbudet är för begränsat eller utvecklas för långsamt, så är det endast 1,6 procent av arbetsterapeuterna som anser att de har fullgoda möjligheter att förskriva hjälpmedel.

Denna uppenbara brist på tid och ekonomiska resurser är ett mycket stort problem som på ett påtagligt sätt hämmar tillgången till kognitiva hjälpmedel och därmed hotar Sveriges möjlighet att följa FN:s konvention.

Detta kan inte fortgå. Vi anser att resurser måste tillskapas för att möjliggöra att kognitiva hjälpmedel kan förskrivas i större utsträckning än i dag. Huvudmännen inom hälso- och sjukvård, omsorg och skola måste säkerställa

• att den generella kompetensen kring betydelsen av kognitiva hjälpmedel höjs hos chefer och beslutfattare

• att fler förskrivare anställs för att möta de behov som finns

• att förskrivare får kontinuerlig kompetensutveckling för att upprätthålla sin förskrivarkompetens

• att sortimentet av kognitiva hjälpmedel kontinuerligt utvecklas så att nya innovationer snabbt kan komma brukare och anhöriga till nytta.

Ida Kåhlin, förbundsordförande Sveriges Arbetsterapeuter

Eva Öhström-Holmqvist, ordförande Föreningen för Kognitivt Stöd

Stig Nyman, ordförande i Handikappförbunden

Maria Johansson, ordförande Lika Unika