I dag börjar höstterminen och Uppsala fylls just nu av tusentals förväntansfulla studenter som påbörjar sitt första universitetsår. Kursböcker ska inhandlas, campuskorridorer navigeras och nationer besökas.
Mellan insparker, fester, seminarier och annat spännande har många dock en gnagande oro som hängt med ända sedan glädjen över antagningsbeskedet lade sig. Var ska jag bo?
Vi är många som tidigare somrar suttit i samma sits. Exalterade över att äntligen få flytta till Sveriges bästa studentstad och ångestfyllda över att plötsligt befinna oss i bostadkrisens centrum.
Visst går det att sova på en kompis soffa eller kanske pendla hem till päronen, men det är inga riktiga lösningar. Den enda riktiga lösningen är att hitta ett eget studentrum eller lägenhet.
För den stora majoriteten, som inte har ett par hundratusen kronor att spendera på kontantinsatsen för en bostadsrätt, är det därför bara att knyta näven i fickan och glatt ställa sig i bostadskö efter bostadskö och hoppas på det bästa. Men oavsett om du bara står i kön för Uppsala bostadsförmedling eller ett halvdussin nationsköer, är problemet detsamma. Bostäderna räcker inte till.
Enligt en rapport som Sveriges Förenade Studentkårer tagit fram finns det bara studentbostäder till en fjärdedel av Sveriges studenter. Det leder i längden till att potentiella studenter måste tacka nej till sin drömutbildning och söka sig någon annanstans.
Resultatet blir att tillgången till Uppsala universitet inte styrs av merit, utan av hur goda ens möjligheter till bostad är.
Anledningarna till att det ser ut så här i Uppsala är många. Det finns en ovilja från kommunstyrelsen att göra Uppsala attraktivt för studenter. Ofta väljer politikerna att lyssna till den högljudda minoritet som helst hade sett att inte ett enda nytt bostadshus byggdes innanför kommungränsen (“inte på min bakgård!”). I stället för på de tusentals unga och ambitiösa människor som gärna hade stadgat sig i staden om de bara kunde hitta en bra plats att bo på.
Till råga på kommunens ovilja sätter dessutom krångliga bygg- och bullerregler käppar i hjulet för studentvänliga nybyggen. Regeringen har påbörjat ett arbete för att underlätta byggandet av nya studentbostäder. I april i år presenterade Boverket en utredning för billigare och bättre studentbostäder, nu måste förslagen därifrån gå från ord till handling.
Uppsala universitet har dessutom en alldeles för hög tilltro till att kommunen och nationerna ska ordna studenternas bostäder.
I många andra länder, såsom Storbritannien, är det i stället kutym att universiteten också bidrar i bostadsbyggandet och tillhandahåller studentrum. Om Uppsala ska fortsätta locka utbytesstudenter, bedriva forskning i världsklass och vara ett av Sveriges mest framstående universitet bör detta övervägas.
Situationen, hur kämpig den än är för alla köande studenter, är däremot inte bortom räddning. Det behöver inte vara så här.
Lösningarna är ofta självklara så länge handlingskraften finns. Nu är det upp till kommunen, universitetet och regeringen att ta ansvar och se till att Sveriges framtida samhällsbyggare har studentbostäder att bo i.
Liberala studenter föreslår att:
- Fri hyressättning införs då dagens hyresregleringar motverkar byggandet av nya bostäder.
- Lärosäten ges bättre möjligheter att själva bygga och förvalta bostäder för att underlätta den pressade bostadssituationen som råder för studenter.
- Dagens byggnormer reformeras då orimliga krav förhindrar nybyggen av såväl vanliga bostäder som studentboenden.
- Regelverket för tillgänglighetsanpassning i studentbostäder blir mer flexibelt, likt hur det fungerar i Norge.
- Studentbostäder görs till en egen boendeform i lagstiftningen för att på så sätt möjliggöra andra regler vid byggande. Studentbostaden är en tillfällig bostadsform och det är orimligt att samma regler för exempelvis utrustning, buller och storlek ska gälla i dem som för andra lägenheter. Förenklade regler leder till fler studentlägenheter.