Björnen Herman blev 23 år gammal. I 12 år var han dragplåster åt ett företag vars verksamhet är att ta med turister på viltskådning. Hermans liv följdes av många naturintresserade på sociala medier. Tyvärr följdes Herman också av en utländsk troféjägare som spårade honom och avslutade hans liv i somras.

Det här är vardagen för oss i branschen och vi sörjer med vår kollega som nu förlorat sin magnet för nya kunder. I vår värld prioriterar myndigheterna jakt på de resurser som vi lever av, alltså djuren. Här blir troféjägares nöjen till en engångsverksamhet i stället för att låta djuren leva vidare och skänka både intäkter och glädje i många år.

I Afrika har viltskådning, känt som safari, i över hundra år genererat stora intäkter för samhället. Förutom den ökade biologiska mångfalden ger djuren och denna industri avsevärt fler arbetstillfällen och därmed skatteintäkter än jaktturismen. Vi tenderar att se afrikanska länder som u-länder men faktum är att de ligger ljusår före oss när det kommer till hållbar förvaltning av deras fauna. Här i Sverige är de fyra stora rovdjuren, som många vill komma och fotografera, numera utrotningshotade och uppförda på rödlistan.

Viltskådningen är en relativt ny bransch i Norden och en av Norges största tidningar, Aftenposten, prydde nyligen sin förstasida med ett reportage om just detta. Trots att branschen omsätter hundratals miljoner i Finland har vi i vårt land inte anammat detta. Naturvårdsverket släppte nyligen rapport som marknadsför jaktturismen. Det här är ännu ett exempel på hur vår bransch ignoreras. Det finns ingen motsvarande rapport om viltskådningen.

Vi försöker föra dialog med länsstyrelserna och förklara vår situation men tyvärr får vi ofta inte ens ett svar. Det hjälper förstås inte att de organ där beslut om jakt fattas, nämligen viltförvaltningsdelegationerna, är besuttna av en kraftig majoritet med jaktintresse. Det är ingen hemlighet, två olika studier har visat detta. I Sverige är det kutym att jägarna själva bestämmer vad som ska jagas. Problemet är att då blir besluten inte objektiva och det får vår bransch lida för.

Antalet rödlistade, alltså hotade eller sårbara djur, har ökat med 50 procent på 20 år. Det här hotar den biologiska mångfalden vilket i sig hotar människans existens enligt både FN och World Economic Forum. Lyckligtvis skulle en prioritering av viltskådning framför jakt lösa inte bara vår branschs problem men också hjälpa oss återställa balansen i naturen. Följande behöver därför ske från Naturvårdsverkets och regeringens sida:

• Lyssna på forskningen och lägg ner licensjakten. Jakt på oskyldiga individer för att minska populationerna har visat sig vara ineffektivt enligt flera europeiska studier. När det väl finns problemskapande individer bland rovdjuren och alla andra metoder uttömts, kan skyddsjakt tillämpas och då bör denna utföras av renodlade tjänstepersoner, för att undvika kapitaliserande på djurens liv.
• Jämför viltskådning och jaktturism. Tillsätt en utredning som utreder de två industriernas hållbarhet, intäkter och påverkan på den biologiska mångfalden.
• Inför ett jaktstopp på rödlistade djur. År 2021 sköts över 88 000 rödlistade djur. Låt naturen återhämta sig. Medan den gör det fortsätter vi föreviga den.
• Fråga folket. Låt SLU göra en attitydundersökning och låt folket säga vad de helst vill ha. Mer vilda djur i skogen och fler företag som fotograferar dem eller fler företag och privatpersoner som ägnar sig åt troféjakt. Vi är säkra på vad vi tror gagnar samhället.