Näktergalen sjunger i Hågadalen, aspen leker i Fyrisån. I de uppländska ängsbackarna blommar backsipporna och rådjurskidet reser sig på vingliga ben. Idag är det den internationella dagen för biologisk mångfald. En dag som är till för att hylla artrikedomen men också för att agera väckarklocka för hur vi utarmar mångfalden.
I dag förlorar vi arter i en rasande takt, och forskarna kallar tiden för det sjätte massutdöendet av arter.
Dagens artrikedom är en följd av miljarder års utveckling. Det är en gåva att få uppleva spännande möten med våra medarter i ängsmarkerna, vattendragen, skogarna, och havet.
Men dessa livsmiljöer förändras mycket snabbt, i mycket stor skala. Ängarna har minskat i takt med att det småskaliga och traditionella brukandet av jorden försvunnit. Livet i vattendragen stoppas av vattenkraftsturbinerna. De djupa magiska skogarna jämnas med marken och ersätts av klonade plantor. I havet dammsuger bottentrålarna bort livet. Våra medarter utplånas i rasande takt då vi förstör deras livsmiljöer.
Listan över arter som på ett eller annat sätt hotas av oss har ökat med 11 % sen förra genomgången år 2015. Arter som vi tar för givet under en sommarkväll, till exempel igelkott, björktrast och vanlig kråka, har minskat så snabbt att de också bedöms som rödlistade.
Men varför bry sig om att arter försvinner från jorden?
Är det inte lite nördigt att kämpa för skyddet av exempelvis skalbaggar, fiskar och salamandrar? Nej, för de visar hur andra arter i området mår. Det handlar om hela vår livsmiljö. Och i slutändan även om människans överlevnad
Det positiva är att vi kan ändra kurs. Livet vill leva. Ger vi livet möjligheten så kommer artrikedomen blomstra igen, men en försvunnen art är borta för alltid.
Och vi kan alla göra skillnad. Den kortklippta gräsmattan på villatomten kan bli en levande äng. Skogen kan brukas genom att träd plockas ut, istället för att kalhuggas. Aspen i Fyrisån kan åter få vandra fritt och fortplanta sig.
Som konsumenter kan vi gynna det lokala, småskaliga och ekologiska. Den som är artkunnig kan visa fler personer till naturens magiska värld. Kunskap om naturens fantastiska värld ökar naturintresset och viljan att rädda våra medarters och människans livsmiljöer.
Alla steg på vägen till en rikare värld behövs, men vi varken kan eller får lasta över ansvaret på frivilliga åtgärder. Det är ingen slump att artutrotningen sker. Det är ett resultat av det enorma systemfel vi har byggt upp, med politiska beslut. Men naturen är inte död materia som går under människans äganderätt. Naturen är liv, och det livet måste få tid och rum för återhämtning.
Förra mandatperioden fick Miljöpartiet igenom en ökad satsning på skydd och skötsel av natur i statsbudgeten. Det har bland annat lett till en kraftig ökning av bildandet av naturreservat. I Uppland har bland annat Årike Fyris i Uppsala, Gredelby hagar i Knivsta och Svartkärret i Heby kommuner skyddats. Länets största naturreservat Florarna, i Östhammar och Tierps kommuner, har fått stärkt skydd liksom Billudden i Älvkarleby. Och Upplandsleden har rustats upp och förlängts.
Men mer behöver göras. Inte mindre, som de borgerliga partierna i riksdagen nu drivit igenom. Vi måste både skydda mer natur och ställa om vårt brukande av våra skogar, ängar, åkrar och vattendrag.
Vi vill fira den 22 maj genom att njuta av naturen, inspireras av vyerna och vidderna och våga drömma om en vildare natur. Fakta finns, engagemanget ökar, men klockan tickar. Det som behövs är en starkare, grönare, naturpolitik.