Frågan om skogen är en resurs att räkna med när det gäller att dämpa klimatförändringarna är ett återkommande debattämne.
Framförallt ställs frågan om det är bra att elda råvara från skogen för att producera bioenergi. Det enkla svaret på den frågan är: ja.
Det är riktigt som många påpekar att när biobränslen eldas tillförs koldioxid till atmosfären.
Detta ”biogena” kol är dock en del av den naturliga cirkulationen medan fossilt kol som förbränns innebär ett nytillskott av koldioxid till atmosfären från ett förråd, som annars skulle förblivit orört. De konventionellt brukade skogarna avverkas löpande med det primära syftet att producera träråvara.
Biobränsle från skogen utgörs av avverkningsrester från dessa avverkningar. När dessa avverkningsrester eldas handlar det om utsläpp som till största delen ändå skulle skett när grenar och andra kvarlämnade träddelar förmultnar i skogen, även om förbränningen innebär en tidigareläggning av utsläppen.
Om den biomassa vi använder som biobränsle ersätter fossila bränslen så kan vi alltså ersätta två utsläpp med ett.
Av koldioxiden som är bunden i avverkningsrester bryts cirka 90 procent ned och återförs till atmosfären inom loppet av några decennier om avverkningsresterna lämnas i skogen.
Om avverkningsresterna i stället används som energi sker utsläppen direkt och ger ett nettotillskott av koldioxid till atmosfären på 10 procent, jämfört med om de hade lämnats kvar i skogen.
Även om avverkningsresterna i sig ger ett nettotillskott till atmosfären är dessa utsläpp mindre än de som uppstår vid förbränning av fossilt kol för att erhålla motsvarande energimängd.
Enligt Energimyndighetens syntesrapport från 2013 kan större skogsbränsleuttag i vissa fall påverka skogsproduktionen. Denna tillväxtminskning kan dock kompenseras med tillväxthöjande åtgärder.
Om vi betraktar skogen över ett landskap innebär det att samtidigt som vi avverkar träd och skördar avverkningsrester i ett bestånd bibehålls det totala förrådet genom tillväxten som sker i andra bestånd.
Den svenska skogspolitiken och en förbättrad skogsskötsel har lett till en kontinuerligt positiv utveckling av förrådet av biomassa, och därmed inbindning av kol, i de svenska skogarna (se figur ovan).
Så länge tillväxten är högre än avverkningen ökar också förrådet. Vi har i dag ungefär dubbelt så mycket kol bundet i träd som vi hade för hundra år sedan.
Bästa sättet att använda vår skogsresurs i arbetet med att minska klimatpåverkan är att ersätta fossila bränslen med biobränslen från avverkningsrester, samtidigt som vi bibehåller en hög varaktig tillväxt genom ett aktivt skogsbruk.