Under den senaste tiden har det ägnats stor uppmärksamhet kring Uppsalas ansökan om att bli Europas kulturhuvudstad 2029. Att ansöka om att bli Europas kulturhuvudstad kan man tycka olika om, särskilt i bistra tider som nu. Men är kultur en kostnad eller en investering? Är kultur en börda eller är det något som man i ett välfungerande samhälle skall vara stolt över?
I Kaunas i Litauen, som varit kulturhuvudstad 2022, visar data att det blivit ett positivt utfall. I Umeå, som var kulturhuvudstad 2014, har fyra utvärderingar påvisat att staden har blivit mer attraktiv som besöksmål och inflyttningsort. Dessutom ökade det årliga stödet till festivaler med 143 procent och stödet till föreningar med 64 procent mellan 2005-2015. Västerbottens län hade den största ökningen av logiintäkter i landet under 2014 och antalet utländska gästnätter i Umeå ökade med 27,4 procent 2013-2014. En turistekonomisk undersökning visade också en positiv utveckling i turistnäringen. En medborgarundersökning noterade att 69 procent av de tillfrågade tyckte att det var bra att Umeå var kulturhuvudstad 2014.
Att bli utnämnd som en kulturhuvudstad kan ha flera fördelar. För det första skulle det ge Uppsala en unik möjlighet att visa upp sin kultur och historia för en bred europeisk publik. Det skulle locka fler turister och öka intresset för Uppsalas kulturella och historiska platser som vikingaarv i Hågadalen-Nåsten och Gamla Uppsala, domkyrkan, Uppsala slott samt Linnés alla naturorienterande besöksplatser.
För det andra skulle det leda till ökad samverkan mellan olika kulturella institutioner och organisationer, vilket skulle resultera i nya och spännande samarbeten och projekt. Det skulle stärka stadens kulturella infrastruktur och skapa nya möjligheter för konstnärer och kulturarbetare att samarbeta och skapa återkommande besöksupplevelser på ett betydligt mer säljande sätt än i dag. Det skulle ge Uppsala en chans att lyfta fram röster och perspektiv inom kulturen och skapa en mer inkluderande och mångfaldig kulturell miljö. Det skulle skapa en plattform för att höja lokala konstnärer och kulturaktörer och erbjuda nya möjligheter för unga talanger att växa, utvecklas och få en roll i samhällsutvecklingen. Exakt det skulle Uppsalas invånare få stor glädje av. Kreativiteten skulle öka i vår kommun, och kreativitet anses vara vår tids guld.
I bistra ekonomiska tider som nu är det viktigt att göra en liknande satsning utan att slösa med våra kommunala skattemedel. Det är alltid viktigt att hålla i skattepengar. Samtidigt är detta en utmärkt chans att genom en mindre satsning långsiktigt kraftigt lyfta Uppsalas kulturliv och attraktionskraft. Det är positivt för oss som bor här. Det är också något som gör det mycket mer intressant att besöka oss.
Tyvärr har de senaste årens grova brottsdåd i Uppsala spridit en mycket negativ bild av vårt närområde. Denna bild har länkats ut i världen. Ett flera års klokt engagemang runt kulturhuvudstadsåret kan också bidra till att städa bort denna mycket destruktiva bild av vårt Uppsala som i stället skall förknippas med ett kulturellt bygge som skapat många nobelpristagare, många internationellt framstående personer och många framgångsrika företagsbyggen.
Det är inte orimligt att Uppsala ansöker om att bli kulturhuvudstad 2029 förutsatt att det genomförs med en ansvarsfull finansiering. För oavsett om Uppsala blir kulturhuvudstad eller inte måste vi bli mycket bättre än nu på att förpacka och utveckla vårt lokala kulturliv så att vi blir en attraktivare kommun för oss som bor här och för alla långväga gäster. Vi kan relativt enkelt göra Uppsalas kulturliv starkare och mer tilldragande för besökare, oavsett vilken metod som används. Låt oss se till att göra det – utan att slösa med skattebetalarnas pengar.