Nu sopas gator och trottoarer rena från vinterns rester, den efterlängtade vårsolen tittar fram och fler kommer röra sig i trafiken. Intresset för elsparkcykel, elcykel och cykel som alternativ till privatägd bil ökar markant. Det är en utveckling som politiker bör bejaka och stimulera genom konkreta prioriteringar i cykelinfrastruktur och trafiksäkerhet för en hållbar klimatomställning.
Bilar behövs troligen även i framtiden – men vi måste inse att dagens trafikmängder inte är hållbara och leder till flera negativa konsekvenser. Varje år omkommer ett hundratal personer i trafiken, till största del med inblandning av bil. Samtidigt omkommer ett tusental personer varje år till följd av luftföroreningar från vägtrafiken. Därutöver dör tiotusentals personer varje år av välfärdssjukdomar kopplade till brist på fysisk aktivitet. Vi kan gemensamt stoppa denna tragiska utveckling. Fördelarna med att avstå bilen är många, inte minst ifall vi ska lyckas med energiomställningen och nå klimatmålen. Minskad trafikträngsel gör det också lättare för de som faktiskt behöver använda bil – det är ingen slump att det land som satsat mest på cykelinfrastruktur (Nederländerna) också har de nöjdaste bilisterna.
Hösten 2019 gav regeringen Transportstyrelsen i uppdrag att presentera lösningar för att öka trafiksäkerheten och underlätta för ökad mobilitet. I slutrapporten som nyligen presenterades föreslår Transportstyrelsen att elsparkcykel ska fortsätta att klassificeras som cykel, men för att samsas i den rådande infrastrukturen behövs investeringar i ökad komfort och bredd på cykelbanorna och tydlig åtskillnad från gående. Här måste beslutsfattarna prioritera utbyggnaden av cykelinfrastruktur för att frigöra kapacitet i våra städer. Det är både hållbart, ekonomiskt och hälsofrämjande. Det är viktigt att vi nu agerar tillsammans med relevanta myndigheter för att tydligt informera om gällande regler för att öka trafiksäkerheten samtidigt som vi gemensamt driver på den gröna omställningen av våra städer.
De flesta som rör sig i stadstrafiken gör det endast några få kilometer, ändå har staden under 70 år byggts för att främja ökad bilanvändning. Detta samtidigt som många städer har högt ställda klimatmål. Vägtrafiken står för 30 procent av utsläppen i Sverige och Trafikverket bedömer att biltrafiken måste minska med 10-20 procent till år 2030. För att ställa om ska vi inte tvinga människor att byta bilen mot cykeln – vi ska istället göra det så attraktivt som möjligt att göra hållbara val. Här presenterar vi förslag på hur det kan ske:
– Den ekonomiska ramen för nästa nationella infrastrukturplan (2022–2033) uppgår till drygt 800 miljarder kronor. I dag är endast 1 procent av de statliga medlen öronmärkta för gång- och cykelvägar. Utifrån den beteendeförändring vi ser i människors val av färdmedel bör åtminstone 10 procent av den kommande planens medel öronmärkas för mikromobilitet.
– Trafikverket bör ges möjlighet att genomföra fler av fyrstegsprincipens steg 1- och 2-åtgärder än i dag. Det handlar framför allt om information och satsningar på hållbart resande för att nå de transportpolitiska målen. I länsplanerna bör ekonomiska resurser riktas till kommuner för att bygga mobilitetspooler.
– Regioner och kommuner behöver underlätta för kombinationsresor, i synnerhet för “last mile-lösningar” där man enkelt byter mellan exempelvis tåg och elsparkcykel. Dessutom bör kollektivtrafikoperatörer ta fram åtgärdsplaner som främjar kombinationsresor. Stadsmiljöavtalen bör utvecklas för att stimulera cykelinfrastruktur och kombinationsresor.
Vi efterlyser nu gemensamt framtidsorienterade nationella investeringar i städer där hållbara lösningar premieras och prioriteras. Dagens politiker behöver på allvar göra upp med biltrafiken som de senaste 70 åren styrt stadsplaneringen. Det är så vi gemensamt kan öka trafiksäkerheten och skapa stadsmiljöer som är långsiktigt hållbara.