Att bestämma sig för att avstå från att flyga nästa år löser inte världens utsläppsproblem. Men det kan vara ett betydelsefullt bidrag, särskilt om man visar sitt engagemang genom att ansluta sig till kampanjen Flygfritt 2020. Initiativet siktar på att ytterligare 99 999 personer ska bestämma sig för att göra detsamma. Och om riktigt många människor ansluter sig och därmed visar att de agerar utifrån det faktum att vi befinner oss i en akut klimatkris, då blir det självklarare för allt fler att göra detsamma och en snöbollseffekt uppstår. För vi människor gör som alla andra.
Avstår alla som kan från att flyga blir det en viktig pusselbit i den stora omställning som krävs för att vi ska klara att halvera utsläppen till 2030. En halvering är nödvändig om temperaturhöjningen ska ha en rimlig chans att hållas under 1,5 grader, vilket i sin tur bedöms som nödvändigt för att inte hela klimatsystemet ska komma helt ur balans.
En halvering är möjligt, om vi utnyttjar redan tillgänglig teknik och lägger om våra beteenden i en mer klimatvänlig riktning.
Men för att detta ska ske krävs många politiska beslut och implementeringen av nya lösningar behöver ske i en accelererande takt, det vill säga exponentiellt. Det krävs också att utsläppskurvan börjar vända redan 2020. Det är budskapet i rapporten om färdplan för halvering av utsläppen till 2030, som 55 forskare, företagsledare, experter i ideella organisationer och andra aktörer gått samman om (Exponential Roadmap 2019) och som var Sveriges bidrag till FN:s klimatmöte i september.
I rapporten listas 36 lösningar på hur ny teknik, naturvård, nya affärsmodeller och förändrade beteenden kan åstadkomma den första utsläppshalveringen till 2030.
Färdplanen tar upp sektorer som behöver transformeras: energi, transporter, industri, byggande, matkonsumtion, och skogsvård. Samtidigt beskrivs hur förändringarna måste ske i tillräckligt högt tempo genom kraftfulla politiska beslut och genom klimatledarskap, vilket innebär att några går före. Civilsamhället spelar också en avgörande roll, med individers efterfrågan på fossilfri transport och produktion liksom med företag som föresätter sig att kraftfullt sänka sina utsläpp. Även snabbväxande sociala rörelser som exempelvis Fridays for Future framhålls. En annan rörelse är Vi håller oss på jorden, som med sina kampanjer flygfritt2019 och nu flygfritt2020 nämns som möjlig bidragande orsak till att svenskarnas flygande redan har börjat vända neråt.
De sociala rörelserna har dock framför allt betydelse för att flertalet ska inse allvaret i situationen och att beslutsfattarna därmed ska våga ta modiga och nödvändiga beslut.
I genomsnitt flyger vi svenskar utomlands en gång per år, motsvarande sträckan mellan Stockholm och Malaga. Det är fem gånger mer än det globala genomsnittet. Bara den resan släpper ut över ett ton koldioxidekvivalenter när flygets höghöjdseffekt tas med. Och ett ton, är den utsläppsnivå vi på sikt behöver komma ner till totalt, per år och individ. Men i själva verket har en stor del av oss svenskar varken vilja eller möjlighet att flyga samtidigt som många andra av oss genom vårt flygande förorsakar betydligt större årliga utsläpp än ett ton koldioxid.
Genom att besluta sig för att avstå från att flyga nästa år, 2020, och att samtidigt ansluta sig till Kampanjen Flygfritt 2020 bidrar man till att vända utsläppskurvan redan nästa år och sänder samtidigt en stark signal till stöd för politiska beslut som ger en tillräckligt snabb omställning.
Politiken har hitintills visat på otillräcklig handlingskraft, så du och jag och alla andra medborgare får hjälpas åt att ge bättre förutsättningar för nödvändiga politiska beslut för att snabbt halvera utsläppen. Att besluta sig för ett flygfritt år, 2020, är en god början.