I dag, den 17 oktober, är det Internationella fattigdomsdagen. Då kännedomen ofta är hög kring global fattigdom, är få medvetna om läget i Sverige. Stadsmissionernas senaste Fattigdomsrapport – Pandemins effekter, konstaterar att fattigdomen i vårt land drabbar allt fler som en följd av coronavirusets konsekvenser. Den här negativa utvecklingen har bara börjat och Uppsala utgör tyvärr inget undantag i statistiken. På Stadsmissionen ser vi det tydligt i våra verksamheter.
Det saknas en aktuell mätning av fattigdomen i Uppsala, men andelen människor beroende av försörjningsstöd har ökat de senaste 5 åren och prognosen är en fortsatt ökning. För ett par år sedan bedömdes cirka 13 000 barn leva i ekonomisk utsatta familjer i Uppsala län, varav cirka 7 300 barn (16 procent) i Uppsala kommun. Vid ungefär samma tid uppskattades 13 procent av Uppsalas pensionärer leva under fattigdomsgränsen.
Uppsala Stadsmission har de senaste åren upplevt att allt fler människor söker stöd i våra sociala verksamheter. Det handlar om människor med olika bakgrund, där vi särskilt noterat en växande andel unga människor, pensionärer och barnfamiljer.
Vi möter ett utanförskap som bottnar i ökad förekomst av psykisk ohälsa och missbruk, men som också har tydliga kopplingar till människors sysselsättning och situationen på arbetsmarknaden. Ökad utslagning, växande arbetsoförmåga, samt att utbetalda pensioner och försörjningsstöd helt enkelt inte räcker till för att människor ska kunna klara sin vardag.
De negativa effekterna av corona har vi än så länge bara sett början på. I pandemins kölvatten drabbas nu allt fler människor av ökad isolering, utanförskap och ansträngd ekonomi – ofta kopplad till utslagning på arbetsmarknaden. Med växande arbetslöshet följer även växande psykiska ohälsa, vilket i sig är grogrund för en fortsatt växande ekonomisk utsatthet och fattigdom. Priset blir ett enormt mänskligt lidande som följd.
Till skillnad från stora delar av samhället har Stadsmissionen inte stannat upp under coronakrisen. Vi anpassade oss i stället, efter givna förutsättningar och Folkhälsomyndighetens direktiv, för att kunna växla upp stödet under vår, sommar och höst.
Det senaste halvåret har vi serverat uteluncher till hemlösa, ökat utdelningen av matkassar och kört ut dem till riskgrupper. Vi har också fortsatt erbjuda mötesplatser och aktiviteter utomhus för människor i utsatthet, utanförskap och ensamhet som söker vårt stöd.
Människor i utsatthet drabbas extra hårt i kris eftersom de lever på marginalen, vid sidan av samhället och därför lätt blir osynliga. De vi möter i våra verksamheter lever ofta på försörjningsstöd, men mörkertalet människor i utsatthet är ännu större, eftersom många fortfarande saknas i statistiken och inte heller alltid hittar fram till vår dörr.
För att vända utvecklingen rekommenderar vi i linje med övriga Stadsmissioner:
• Att en kommission tillsätts med uppdrag att, i nära samarbete med civilsamhällets aktörer, kartlägga fattigdomen i Sverige, bortom socialtjänstens statistik, samt ge förslag till en relevant definition av fattigdom i Sverige, hur den mäts och fortsatt kan diskuteras och hanteras.
• Att riksdagen utifrån kommissionens arbete beslutar om en nationell fattigdomsstrategi.
• Att ansvariga myndigheter samordnar sina insatser i syfte att enskilda människor inte ska ”falla emellan” de olika välfärdssystemen.
• Att kraftfulla åtgärder genomförs både nationellt och lokalt i syfte att människor under långa tidsperioder inte ska tvingas leva på försörjningsstöd, vilket utformats som kortsiktigt ekonomiskt stöd.
Uppsala Stadsmission står redo lokalt att göra det som ytterligare krävs för att trycka tillbaka fattigdomen. Med en klar målbild och nya verktyg, kan vi genom fler nätverk, och effektiva samarbetsformer tillsammans bygga ett mänskligare Uppsala.