2050 förväntas 70 procent av den globala befolkningen bo i urbana områden. Staden blir en smältdegel där världens utmaningar ställs på sin spets, ekologiska såväl som sociala. Det ekologiska fotavtrycket är som högst i urbana områden. Det ohållbara syns tydligt i bostadssituationen där de sociala ojämlikheterna blivit explosiva. Det berör även Sverige med växande problem med utsatta förorter, psykisk ohälsa och kommuner som pressas finansiellt. Tankesmedjan Global Utmaning har länge lyft städernas allt viktigare roll och hösten 2019 gavs antologin ”En ny plattform för att lösa bostadsfrågan” ut. I antologin presenteras en modell för samverkan mellan stat, region och kommun. För att vår samverkansmodell skall lyckas behöver vi även hantera finansieringsfrågan, speciellt på bostadsmarknaden. I det arbetet är vi övertygade om att sociala obligationer och hållbarhetsobligationer, som har både gröna och sociala mål, kan utgöra en katalysator. Det är i finansieringsögonblicket som krav på hållbar omställning kan verkställas. I skuggan av Coronapandemin, som har förödande sociala konsekvenser, är det viktigare än någonsin att även etablera social hållbarhet som en självklar del i finansieringen.
Med rapporten ”Sociala obligationer - verktyg för en inkluderande omställningkopplar vi ihop samverkansplattformen med kreativa finansieringsmodeller. Utöver sociala obligationer tar vi upp andra finansiella instrument som sociala utfallskontrakt och sociala kreditgarantier. Tillsammans bildar de ett nytt ekosystem av socialt hållbara finansiella instrument. Totalt finns obligationer till ett värde av 4 100 miljarder kronor listade på Nasdaq och så mycket som två tredjedelar av dessa ligger hos våra pensionsbolag, AP-fonderna och i bankernas olika fonder. Obligationerna ges ut av staten, fastighetsbolag, kommuner men också vanliga företag. Det är alltså stora summor som kan användas för att motverka segregation, sociala klyftor och skapa socialt hållbara städer samtidigt som vi genomför en grön omställning.
Rapporten lyfter fram vad som redan är på gång i Sverige. Malmö Stad och Kommuninvest arbetar med att ta fram ramverk för sociala obligationer. Förvaltare som AP2, Alecta, Skandia och Länsförsäkringar har placerat miljardbelopp i covid-19-obligationer. Skandia är först i Sverige med att tillsammans med Region Stockholm lansera ett social utfallskontrakt kopplat till diabetesprevention. Men det går alldeles för långsamt. Med Sverige jämförbara länder som Frankrike, Holland, Tyskland, Storbritannien och Kanada har kommit mycket längre.
Vi vill därför rikta några råd till regering och politiker:
1. Lös hinder för privat social finansiering på samhällsnivå. Regeringen behöver ta fram mål för sociala finansiella instrument i arbetet Agenda 2030. Därtill behöver regeringen driva på frågan om att utveckla plattformar för samskapande, som även inkluderar finansiella aktörer, och att bidra till att det byggs upp ett center för effektmätning.
2. Utred förutsättningarna för att ge ut en statsobligation kopplad till sociala mål. Riksgälden genomförde precis en första emission av en obligation på 20 miljarder kronor kopplad till gröna utgifter i statens budget. Grunden lades genom den 2017 tillsatta statliga utredning för att undersöka förutsättningarna för att ge ut en svensk grön statsobligation. Det är dags att investerarkollektivet och finansdepartementet nu enas om en färdplan för nästa steg.
3. Koppla socialt hållbara finansieringsmodeller till regeringens tillsatta utredning En socialt hållbar bostadspolitik. Utredningen, som leds av Karolina Skog, riksdagsledamot för mp, ska lägga sitt slutbetänkande i november 2021. I uppdraget ingår bland annat att göra en genomlysning av de allmännyttiga bostadsbolagens roll, se över kommunernas markanvisning och utreda utlåning till alternativa ägarmodeller som kooperativa hyresrätter och byggemenskaper.
I grunden handlar det om att det inte räcker med att bara arbeta med samverkan mellan civilsamhället, kommuner, näringslivet och akademin. Ska vi lösa komplexa samhällsutmaningar måste vi även koppla på finanskapitalet och följa upp åtaganden.
Det finns enkla förklaringar till att marknaden för sociala och hållbara obligationer tar längre tid att utveckla än den gröna. Lägre koldioxidutsläpp är lättare att mäta än effekten av en viss utlovad åtgärd till en utpekad målgrupp. Modeller för effektmätning behöver kvantifieras och standardiseras. Dessutom saknar Sverige en modell för prisvärda bostäder riktade till socialt utsatta grupper, vilket gör det svårt att öronmärka lånekapital dit. Tidigare försök med sociala utfallskontrakt, ett sätt för kommuner att öppna upp för privat kapital i välfärden där återbetalning på lån kopplas till utfall, har haft svårt att utvecklas.
Rapporten visar samtidigt att ursäkternas tid är förbi. Vi vet att Sverige kan och vill vara ett föregångsland i arbetet med Agenda 2030. Låt därför städer bli en motor i omställningen till det hållbara samhället genom att använda finansmarknadens kapital för att nå både gröna och sociala mål.