De senaste åren har vi sett en rad rapporter och utredningar som pekar på att välfärdssystemet systematiskt utnyttjas genom fusk och bedrägerier. Det handlar i vissa fall om enskilda brukare som fuskar till sig bidrag men också om företag med välfärdstjänster som drivs av personer med brottsligt uppsåt. Förra året sammanfattade rapporten ”Myndighetsgemensam lägesbild organiserad brottslighet 2021” situationen: ”Välfärdssystemet utgör en lukrativ inkomstkälla för organiserad brottslighet. Årligen betalas flera miljarder ut på felaktiga grunder. Enligt betänkandet ”Samlade åtgärder för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen” antas läckaget från välfärdssystemen uppgå till mellan 11 miljarder och 27 miljarder kronor per år. Det är motsvarande kostnaden för en Öresundsbro om året som försvinner ner i de kriminellas fickor.
Det har också blivit vanligare att anställda i kommuner utsätts för påtryckningar i sin yrkesutövning. Det gäller bland annat livsmedelshandläggare och alkoholinspektörer som utsätts för hot från kriminella i försök att hindra dem från att utföra kontroller. Det kan också handla om påtryckningar mot enskilda handläggare inom socialtjänsten i syfte att påverka beslut.
Det är naturligtvis oacceptabelt att anställda inom kommunernas kärnverksamheter tystas eller hotas i sin yrkesutövning.
Vi vet också att arbetslivskriminaliteten växer sig allt starkare i vårt samhälle och att många branscher i dag plågas svårt av fusk och kriminalitet. Journalisten Elinor Torp visar i boken ”Vi, skuggorna” (2019) den svenska arbetsmarknadens fullständiga kollaps ner i ett slukhål av exploatering, övergrepp, slavarbete, skattefiffel, pengatvätt, prostitution och tiggeri. Som flera av intervjuade poliser, inspektörer och fackliga ombudsmän påpekar: detta är inget parallellsamhälle, det är inget skuggsamhälle utan en väl integrerad del av Sveriges ekonomi.
Det pågår mitt framför näsan utan egentligen några rättsliga följder. Med utgångspunkt i Lagen om offentlig upphandling (LOU) sponsras dessa mörkermän med skattemedel, på kommunala skolor städar kvinnor från Latinamerika för en spottstyver medan sjukhus byggs av uzbeker utan uppehållstillstånd, i skogarna förflyttas tältläger runt till polisen eventuellt tar sig för att riva dem. Asbestdunsten är närvarande på byggen, fall från hög höjd och andra arbetsolyckor är norm men fångas sällan upp av systemet. På säkerhetsobjekt som Arlanda arbetar folk som inte ens har rätt att vistas i landet.
Det måste säkerställas att upphandlade företag och kommunal verksamhet står helt fria från denna arbetslivskriminalitet. Det är oacceptabelt att leverantörer och underleverantörer till kommunen utnyttjar och fuskar med arbetskraft. Kommunens leverantörer och underleverantörer ska ha reko villkor för sina anställda. Det är oacceptabelt att Uppsalabornas skattepengar hamnar i fickorna på kriminella. Detta varnar även ovanstående myndighetsöverskridande rapport för och pekar ut upphandling som ”ett riskområde” värt 700 miljarder kronor där ”seriösa företag kan slås ut”.
Vi vill därför att kommunen skapar en kontroll- och tillsynsverksamhet. Fokus ska ligga på att kartlägga, uppdaga och motverka välfärd- och arbetslivskriminalitet inom kommunen. Vi vill också att denna verksamhet kontrollerar kommunala kontrakt, avtal, upphandlingsförfaranden och upphandlade bolag med tillhörande entreprenörskedjor för att motverka korruption, fusk, illegal och svart arbetskraft samt löne- och villkorsdumpning. Det finansieras inte genom någon skattehöjning, utan genom att halvera kommunens kommunikationsstab som i dag har närmare hundra anställda.
Vi vill även att en anonym tipstjänst dit visselblåsare och kommuninvånare kan höra av sig anonymt med information om oegentligheter inom kommunen och dess upphandlade verksamheter upprättas.