Den 1 oktober är det sista svarsdatum för remissvar angående remissen Stärkt rätt till personlig assistans SOU 2021:37. DHR är remissinstans och tycker att utredningens syfte är gott; att stärka den personliga assistansen för barn genom att smalna av föräldraansvaret, förstärka stödet för assistansanvändare vid behov av sjukvårdande egenvårdsinsatser samt stärka rätten till personlig assistans för vissa hjälpbehov som har stor betydelse för möjligheten att leva på lika villkor som andra.
Utredarna har bland annat identifierat att vissa personer som tillhör personkretsen enligt LSS hamnar utanför den personliga assistansen trots omfattande stödbehov, på grund av utvecklingen i rättspraxis. Det är naturligtvis positivt att brister har identifierats och att målsättningen är att skapa förbättringar för personer i behov av personlig assistans. Som den personliga assistansen fungerar i dag ser vi allt oftare försämrade möjligheter för personer med funktionsnedsättning att leva som andra.
Det handlar bland annat om att allt färre personer blir beviljade personlig assistans, samtidigt som allt fler förlorar den assistans som de tidigare haft rätt till. Det handlar även om att allt fler personer får allt färre assistanstimmar i förhållande till sina behov. Mest tydligt är detta när det gäller personkrets tre, det vill säga personer som har stora varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som gör att man har stora svårigheter att på egen hand klara sin dagliga livsföring.
DHR hävdar att den nuvarande behovsbedömningens uppdelning i grundläggande behov och andra personliga behov är en oacceptabel indelning av människors behov. Behoven skiljer sig naturligtvis åt mellan olika individer, precis som för personer utan funktionsnedsättning. Ett särskiljande mellan begreppen innebär en avhumanisering och objektifiering av assistansberättigade. Behov är nämligen inte enskilda, uppsplittrade och förutsägbara, utan skapar tillsammans en helhet som inte går att räkna på i timmar och minuter.
DHR ställer sig positivt till utredningens förslag, men eftersom den personliga assistansen har urholkats under ett flertal år behöver den förändras i grunden. Inte minst för att Sverige ska klara av att leva upp till sina åtaganden enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Förslagen i utredningen tar enbart sikte på enskilda punkter och löser därför inte de grundläggande problemen.
DHR efterlyser en mer övergripande genomlysning av rättssäkerheten inom insatsen. Den personliga assistansen måste ses i sin helhet och för detta krävs att faktiska problem i lagstiftningen löses, istället för att återkommande försök görs att lappa och laga. DHR deltar gärna i ett sådant förändringsarbete och bidrar med våra gedigna kunskaper och erfarenheter.