Det framhålls allt oftare att jordens folkökning och människors konsumtionsnivåer sker på bekostnad av alla andra livsformer. Vi lever globalt som om vi hade 1,7 jordklot till vårt förfogande. Med nuvarande befolknings- och konsumtionsökning får framtida generationer försämrad, och på sikt farlig, livsmiljö. Men FN saknar ett mål i Agenda 2030, nämligen ”en hållbar befolkningsnivå”.
Sverige är ett av de länder som har lång erfarenhet av familjeplanering (FP), vilket har bidragit till vår ekonomiska utveckling och kvinnors frigörelse. I början av 1900-talet reste Elise Ottesen-Jensen landet runt för att informera om preventivmedel och agitera mot de så kallade könslagarna. Med andra kvinnor grundade hon 1952 International Planned Parenthood Federation. Hon var mentor för Carl Wahren, en av pionjärerna i arbetet med bistånd till FP i utvecklingsländer. I proposition 100, år 1962, tog den socialdemokratiska regeringen ställning för att bistånd skulle användas för FP, med stöd av flera politiskt ledande kvinnor, främst Alva Myrdal, Ulla Lindström och Inga Thorsson.
Från mitten av 1990-talet försvann tyvärr betydelsen av FP för att minska folkökningen och bidra till att lösa miljöproblem. Men de senaste åren har befolkningsfrågan återkommit i samhällsdebatten. Det mest klimat- och miljövänliga val vi kan göra är att skaffa färre barn, eftersom västvärldens konsumtion är så stark. För att minska utsläpp av CO2 är ett barn mindre i familjen 20 ggr mer effektivt än att leva bilfritt, eller 73 ggr mer effektivt än att äta vegetariskt, enligt forskningsstudie från 2017. Vi måste samtidigt skära ner resursförbrukningen, så att alla barn som föds får en dräglig framtid. Konsumtionen är beroende av antalet munnar, och vill vi att fattiga länder skall få utvecklas - då måste befolkningsökningen minska.
År 1900 fanns det 1,5 miljarder människor på Jorden, idag är vi 7,8 miljarder. Befolkningsexplosionen tillsammans med för hög konsumtionsnivå i många länder sätter hård press på planeten. Folkökningen beror dels på ökad livslängd, dels på stora barnkullar. Den absoluta ökningen, 80 miljoner/år, har varit oförändrad de senaste decennierna (ca 220 000 personer/dag) FN:s prognos från 2019 innebär en risk för en ökning med ca 3,2 miljarder till år 2100. Men, detta förutsatt att alla länder då kommer att ha ett genomsnittligt globalt födelsetal nära ”ersättningsnivån” 2,1 barn/kvinna, vilket är betydligt lägre än dagens 2,47. Mer än 200 länder ligger fortfarande en bra bit över 2,1 barn per kvinna. Ett oförändrad 2,47 skulle innebära hela 22 miljarder år 2100. Risken finns då att vår livsmiljö som vi känner den, kollapsar helt och då kan homo sapiens reduceras till 10 000 eller 0 individer. Förstör vi vår miljö ännu mera då gäller samma naturlagar för oss som för de övriga djuren.
Även Afghanistan sällar sig nu till de länder, där en ohållbart snabb folkökning bidragit till humanitära katastrofer. Befolkningen ökade från 12,4 miljoner år 1990 till idag ca 40 miljoner. Afghanistan har låg nederbörd och stora delar är ofruktbara bergstrakter. Utdraget krig har inte gjort situationen bättre. Enligt FAO:s rapport 2020 hade 60 procent av afghanerna osäker födotillgång, och 30 procent var undernärda.
Men, folkökningen är ännu våldsammare i länderna i Afrika söder om Sahara. Nu lever mer än häften av världens extremt fattiga iSub-Sahara Afrika, och en kvarts miljard är undernärda, enligt FAO. Extrem fattigdom betyder ju att många barn blir undernärda. Befolkningens snabba tillväxt gör det svårt eller omöjligt att lyfta människor ur fattigdom och den påverkar redan biologisk mångfald och livsmiljö. FN varnar att nästan 50 miljoner människor i västra Afrika förlitar sig på jordbruk och boskap för deras försörjning, men att marken som är tillgänglig för användning snabbt har krympt, medan den växande befolkningen behöver mera mark. Färre barn i en familj i utvecklingsländer gynnar både utsatta kvinnor, barnen, ekosystem och natur.
Förutom minskad konsumtion krävs därför även minskad folkökning och på sikt minskande global population. Detta är nödvändigt om vi ska uppnå en hållbar utveckling. Endast 1% av internationellt bistånd används för arbete med FP men det har föreslagits en höjning till 2 procent. Låt oss hoppas att siffran kan höjas, och att det blir accepterat att diskutera befolkningsminskning som mål.
För Nätverket Population Matters Sweden: