Replik
Debattartikeln från den 18/10 lyfter vikten av att öka samhällets förmåga att hantera den psykiska ohälsan i Sverige. Man pekar på vikten av att skolan fångar in eleverna tidigt, förslår en stärkt primärvård, ökad samverkan mellan BUP, socialtjänst och skola, utbyggnad av den digitala vården samt förebyggande insatser såsom undervisning i psykisk hälsa i skolan.
Det artikeln inte tar upp är att samhället behöver lägga resurser på att stödja föräldrarna i sin roll. En avgörande faktor bakom psykisk hälsa är ett barns anknytning till minst en vuxen. Det finns både nationell och internationell forskning på det sambandet och ändå är det få i Sverige som uppmärksammar detta.
Här följer tre förslag på hur man kan arbeta främjande och förebyggande för att minimera risken att psykisk ohälsa utvecklas bland barn och ungdomar:
Lyft vikten av starka anknytningar mellan barn och deras vårdnadshavare. Föräldrar borde kunna få stöd i sitt föräldraskap genom exempelvis nationella kampanjer om vikten av föräldranärvaro, tillgängliga familjerådgivare, utbildningar/föreläsningar och tillgång till olika föräldrastödsmetoder och mötesforum för föräldrar att träffas.
Stärk samarbetet mellan hemmet och skolan. Både skolan och föräldrar bör utgå ifrån att ett välfungerande samarbete, med barnets behov i fokus, är en stark bidragande orsak till barnets välmående och skolframgång. Samarbetet kan utgå bland annat från en uttalad ansvarsfördelning, strukturerad och tydlig information, mer individuell återkoppling från skolan samt en lösningsfokuserad, kontinuerlig dialog mellan alla inblandade.
Fokusera på anknytningen mellan eleverna och skolpersonalen. Ju starkare anknytningen en elev har till sina lärare desto mer mottaglig är den till att anstränga sig för att klara av skolarbetet. Om skolan har detta som utgångspunkt ökar chanserna för att olika pedagogiska metoder och verktyg fungerar bättre.
Fler och fler barn och ungdomar utvecklar psykisk ohälsa och det är ett stort samhällsproblem. De förslagna åtgärderna är tämligen kostnadseffektiva. Det handlar främst om att ändra inställning och inse att vad barn och ungdomar behöver mest av allt är att vi vuxna som finns i deras liv stannar upp, lyssnar på dem och bjuder in dem till att existera vår närvaro.