Den barbariska lodjursjakten mÄste stoppas

De minimala skador lodjur orsakar rÀttfÀrdigar inte licensjakt pÄ dem, skriver Rickard Malmström.

Inget av lodjurens som dödats i Uppsala lÀn under de senaste Ärens licensjakter har gjort nÄgon skada.

Inget av lodjurens som dödats i Uppsala lÀn under de senaste Ärens licensjakter har gjort nÄgon skada.

Foto: Heiko Junge/TT

Debatt2023-12-23 07:00
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Nu har lĂ€nsstyrelsen i Uppsala lĂ€n, pĂ„ uppdrag av regering och riksdag, fattat beslutet att tillĂ„ta licensjakt pĂ„ tio Ă€lskade och utrotningshotade lodjur under den kommande vintern. Beslutet gĂ„r inte bara stick i stĂ€v med Artskyddsförordningen som skyddar hotade arter och frĂ€mjar biologisk mĂ„ngfald, beslutet tillĂ„ter Ă€ven en barbarisk jaktmetod som borde vara förbjuden oavsett vilka djur som ska jagas. Beslutet Ă€r för övrigt samhĂ€llsfarligt dĂ„ det ökar förekomsten av smittor i vĂ„ra ekosystem. 

I beslutet som fattades den 18 december tillĂ„ts att hundar fĂ„r slĂ€ppas lösa vid ett lodjursspĂ„r och att lodjuret sedan hetsjagas av hundarna tills det oftast flyr upp i ett trĂ€d för att undkomma. Detta Ă€r en barbarisk jaktmetod som innebĂ€r en enorm stress för lodjuren. NĂ€r lodjuret vĂ€l befinner sig i trĂ€det tror det sig vara i sĂ€kerhet, eftersom de skĂ€llande hundarna inte kan komma Ă„t det. NĂ€sta kallblodiga steg Ă€r jĂ€garens ankomst. JĂ€garen siktar och skjuter prick. Skottet kanske riktas in för att trofĂ©n som ska bli en del av en samling inte ska skadas. Lodjuret faller livlöst till marken och den ”modiga” jĂ€garen hyllas bland sina rovdjurshatande jaktkamrater.

Att anvÀnda hetsjakt som metod vid lodjursjakt Àr inte bara etiskt förkastlig utan Àven ett svek mot de grundlÀggande principerna om djurskydd, respekt och ansvar gentemot vÄr fauna. Att utsÀtta lodjur för ett sÄdant lidande och orÀttvis död strider mot varje form av etik och medmÀnsklighet och borde inte tolereras i ett samhÀlle som strÀvar efter att vÀrna om djurens vÀlbefinnande och en hÄllbar framtid. Hur vi behandlar djur speglar dessutom ofta ett samhÀlles medmÀnsklighet och solidaritet i övrigt.

Vi har pĂ„ senare tid fĂ„tt bekanta oss med covid-19 och afrikansk svinpest. Smittor med enorm pĂ„verkan pĂ„ mĂ€nniskor och viktiga samhĂ€llsfunktioner. Dessa Ă€r inte de sista smittorna frĂ„n vilda djur som vi kommer drabbas av. Lodjur och andra rovdjur minskar förekomsten av smittor i vĂ„ra ekosystem, ett tydligt exempel pĂ„ det vi brukar kalla ekosystemtjĂ€nster. SĂ„, den barbariska rovdjursjakten leder Ă€ven till att smittor sprids bland bytesdjuren vĂ„ra ekosystem. Ökningen av dessa smittor utgör grunden för nĂ€sta pandemi eller att boskapsbesĂ€ttningar smittas och mĂ„ste nödslaktas. 

Anledningen till att det bedrivs lodjursjakt i Sverige Àr det utbredda rovdjurshatet bland framför allt delar av jÀgarkÄren. Deras hat, kraftfulla lobbyverksamhet och propaganda strÀcker sig Ànda in till riksdagens omröstningsenheter dÀr lodjurens framtid avgörs. Ja, det Àr propaganda, för det saknas samhÀllsnyttiga skÀl till att utsÀtta lodjur för risken att utrotas och ekosystemen för den utarmning som avsaknad av lodjur innebÀr.

De minimala skador som lodjur Ästadkommer Àr försvinnande i förhÄllande till alla positiva nyttor som samhÀllet skulle kunna fÄ av en livskraftig lodjursstam och mer kompletta ekosystem. DÄ skadorna Àr sÄ minimala har det fÄtt till följd att inget av de lodjur som dödats i Uppsala lÀns licensjakter de senaste Ären har gjort nÄgon skada. Detta framgÄr av lÀnsstyrelsens egen dokumentation. Det Àr alltsÄ slumpvis utvalda lodjur, som fridfullt lever av vad skogen ger, som har dödats i vÄra upplÀndska skogar de senaste Ären.

Det Ă€r regeringen och riksdagen som styr LĂ€nsstyrelsernas beslut om licensjakt efter lodjur, trots att EU slĂ„r fast att vĂ„ra lodjur hotas av utrotning. Sveriges medborgare har alltsĂ„ valt företrĂ€dare som vill detta trots att hotet mot lodjuren i Sverige utgörs av licensjakt och tjuvjakt. Är du som lĂ€sare nöjd med dina företrĂ€dare?