Sverigedemokraterna driver frågan om att avskaffa modersmålsundervisningen i skolan, alltså vad som förr kallades hemspråk. Partiet anför argumentet att det väsentliga är att elever med annat modersmål lär sig svenska. Alla är överens om vikten av att invandrare lär sig svenska. För barnen är det vägen till en lyckad skolgång och framtid att lära sig god svenska och vi bör satsa på svenskkunskaper redan i förskolan och genom hela skolsystemet.
Vad som är helt feltänkt i att lyfta fram nödvändigheten av svenska som argument mot modersmålsundervisning är att man sätter modersmålsundervisning i motsats till svenskundervisning eller till och med tror att det är i stället för svenskundervisning. De elever som läser modersmål, vilket är frivilligt, läser också obligatoriskt svenska och de har samma rätt till stödundervisning i svenska som de som inte läser modersmål.
Vad man är enig om i tvåspråkighetsforskningen är att en av de främsta faktorerna för framgång i studier av ett nytt språk är kompetensnivån i modersmålet. Nestorn och den mest kände inom tvåspråkighetsforskning är kanadensaren Jim Cummins som ofta åberopas. I Sverige har undersökningar gjorts vid Centrum för tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet och resultaten är desamma. Nivån i modermålet är mycket betydelsefull för andraspråksinlärning. Detta är inte konstigt alls. Barn upp till cirka åtta till nio år kan lära sig ett nytt språk automatiskt genom språkbad ungefär på samma sätt som man en gång lärde sig modersmålet. Den förmågan går sedan förlorad och man lär sig språk kontrastivt det vill säga man gör lexikala, syntaktiska, fonetiska och formella jämförelser med sitt modersmål. Ju rikare jämförelsematerial man har, ju bättre lärande.
En del invandrarbarn har välutbildade föräldrar, böcker i hemmet och varierade samtalsämnen. För dem spelar kanske inte modersmålsundervisningen så stor roll. Andra har lågutbildade föräldrar, inget läsestoff i modersmålet och begränsad samtalsdomän i hemmet. De barnen halkar efter i svenska då de har för lite jämförelsematerial för kontrastivt lärande. Fenomenet har benämnts som ”dubbel halvspråkighet”. Då är det bra att vidga ordförådet, öva läsning, samtala om skilda ämnen och lära sig vad korrekthet i formlära är.
Aktiv tvåspråkighet har också ett stort värde i sig. Att lära ett nytt språk och förlora sitt ursprungliga är en förlust. Vi vet också att den kognitiva utvecklingen är nära kopplad till språkutvecklingen i första språket. Inom neurovetenskapen hävdas att aktiv tvåspråkighet gynnar tillväxten av neuronkopplingar i arbetsminnet, vilket i sin tur gynnar kognitionsutveckling.
Jim Cummins talar också om två faktorer för skolframgång och det är interaktionen med läraren och vad han kallar identitetsinvestering, alltså att bygga självförtroende för den man är och det sker genom att utveckla sitt modersmål. I betänkandet 2018:38 om modersmålsundervisning gjordes en sammanställning över relevant forskning om ämnet och man fann bland annat att de elever som deltog i modersmålsundervisning hade högre betyg över i de flesta ämnen än de som inte deltog. Det behöver inte vara ett orsakssamband. Det kan också finnas en underliggande vaiabel som är att de som deltar är mer ambitiösa elever eller har mer ambitiösa föräldrar än de som inte deltar.
Det finns alltså ingen som helst anledning att sluta med modersmålsundervisning för svenskans skull för det är precis tvärtom. De som läser modersmål deltar lika mycket i svenskundervisning som de som inte läser modersmål. Det är inget i stället för.
Detta bör rimligtvis SD:s ledamot i riksdagens utbildningsutskott ha upplysts om och han torde veta att det inte finns några psykolingvistiska skäl att stoppa modersmålsundervisning. SD torde ha andra skäl och vad de är kan vi spekulera om.