I en debattartikel i UNT den 15 januari diskuterar Thomas Kätterer och tre andra forskare från SLU uthålligheten i ekologisk odling, som en uppföljning av sin bok ”Den ekologiska drömmen”. Vi ser ett behov att diskutera poängen Kätterer gör kring bekämpningsmedlen, som ligger inom vårt kompetensområde.
Kätterer antyder att växternas naturliga försvarsämnen i maten skulle utgöra ett större problem än rester av syntetiska bekämpningsmedel. Han antyder också att det inom ekologisk odling används ett stort antal bekämpningsmedel som utgör ett lika stort problem som de syntetiska bekämpningsmedlen som används inom konventionell odling.
Vi menar att inget av dessa påståenden håller vid en granskning i ljuset av fakta och aktuell forskning. En debattartikel är en åsiktsyttring och inget faktablad, men om man skriver under som forskare så litar läsaren på att man baserar sina resonemang på aktuell kunskap.
Kätterer skriver att växternas naturliga försvarsämnen finns i betydligt högre koncentrationer i maten än rester av syntetiska bekämpningsmedel. Detta är sant, men Kätterer nämner inte att exempelvis frukt och grönsakers positiva hälsoeffekter i dag delvis härleds till just dessa naturliga försvarsämnen. Motsvarande positiva hälsoeffekter av syntetiska bekämpningsmedel är det få som tror på; tvärtom pekar epidemiologisk forskning på att det, trots en omfattande godkännandeprocess med toxikologiska tester, finns negativa effekter för producenters och konsumenters hälsa.
Synen att växternas egna försvarsämnen skulle utgöra ett större problem än syntetiska bekämpningsmedel baseras på ett 25 år gammalt och inaktuellt arbete.
Detta diskuterades ingående i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 23 december [1].
Kätterer skriver att cirka 20 kemiska bekämpningsmedel används i Sverige i ekologisk odling. Den aktuella siffran är nio stycken, varav tre enbart får användas i insektsfällor (med liten risk för spridning). De resterande sex är: pyretriner, spinosad, rapsolja, vissa järnsalter, svavel och paraffinolja. Aktuell information finns tillgängligt på jordbruksverkets hemsida.
Pyretriner, som extraheras ur en blomma och som Kätterer väljer som exempel, är det mest problematiska av dessa och det enda som har fått en så kallad ”akut referensdos”, det vill säga att en akut toxisk effekt inte kan uteslutas hos människor om denna dos överskrids.
Pyretriner ingår i EUs livsmedelssäkerhetsmyndighet EFSA:s provtagningsprogram. I den senaste rapporten (avser år 2012) återfanns inte pyretriner i något av cirka 4 500 prover av ekologisk mat (däremot i ett litet antal konventionella prover).
Anledningen till att pyretriner sällan återfinns i maten, trots att det är ett av de fåtal medel mot insekter som den ekologiska lantbrukaren har att välja emellan, är att man inom ekologisk odling i första hand arbetar förebyggande mot skadeangrepp och använder sig av biologisk bekämpning. Pyretriner bryts dessutom ned förhållandevis snabbt.
Kätterer skriver vidare att pyretriner ”är lika giftiga för fiskar, fåglar och däggdjur som motsvarande syntetiska medel”. Eftersom bekämpningsmedlen för ekologisk odling godkänns efter samma regelverk som andra bekämpningsmedel finns det en god dokumentation över giftigheten och det är lätt att göra en jämförelse. Vi har jämfört pyretriner med de åtta i Sverige godkända syntetiska pyretroiderna, som är en grupp insektsbekämpningsmedel som är vanliga inom konventionell odling och vars kemiska struktur liknar pyretrinernas.
För fiskar är de syntetiska substanserna 19–8 700 gånger giftigare (akut, fyra dagar) eller 6–160 gånger (på medellång sikt, 21 dagar). För fåglar är dessa ämnen inte speciellt giftiga. För däggdjur är de syntetiska ämnena 1,3–32 gånger giftigare (akut), 5– 81 gånger (90 dagar), 2–20 gånger (långtid) än pyretriner [2].
För arbetare i bananodlingar, och deras barn, är fördelen med att slippa använda bekämpningsmedel uppenbar. Men utgör bekämpningsmedelsrester i maten en risk för konsumenter? Epidemiologisk forskning tyder på det, men även EFSA:s riskbedömningar av faktiska resthalter i maten tillåter sådana slutsatser. I riskbedömningar utgår EFSA från ett antal olika kostscenarier som återspeglar olika länders och befolkningsgruppers matvanor, och räknar ut, för varje prov som tas, om en viss resthalt leder till överskridandet av den akuta referensdosen för storkonsumenter av just den varan. År 2012 överskred 0,02 procent av de ekologiska och cirka 2,8 procent av de konventionella proven inom EU den akuta referensdosen för något bekämpningsmedel och något kostscenario [3]. Trots eventuella risker med bekämpningsmedelsrester så överväger de positiva hälsoeffekterna av frukt och grönt. Bekämpningsmedelsrester är således inget skäl till att äta mindre frukt och grönt, men det finns anledning (framförallt när det gäller barn [1]) att sträva efter att äta frukt och grönt med så lite bekämpningsmedelsrester som möjligt (vanligtvis ekologiskt).
Oavsett andra hållbarhetsaspekter i lantbruket, så levererar ekologisk odling i dag mat med betydligt lägre halter av bekämpningsmedel. Regelverket kring ekologisk produktion, med sin starka begränsning av användningen av bekämpningsmedel, driver dessutom fram en utveckling mot förebyggande och hållbara bekämpningsmetoder.
Denna utveckling kommer människor, miljö, och även det konventionella och det framtida hållbara lantbruket tillgodo.
Axel Mie, forskarassistent
Karolinska Institutet, Institutionen för klinisk forskning och utbildning.
Sveriges lantbruksuniversitet, Centrum för ekologisk produktion och konsumtion (EPOK).
Ulf Nilsson, post dok
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för ekologi samt Centrum för ekologisk produktion och konsumtion (EPOK).
Källor:
[1] Axel Mie,www.svd.se/opinion/brannpunkt/ta-kemikalierna-i-maten-pa-allvar_4210109.svd
[2] Alla data tagna från EFSAs ”conclusions” eller ”review report” för respektive substans, jämförelsen är gjord för den mest känsliga arten inom varje grupp. Den högsta i Sverige godkända hektardosen vid besprutning är för de flesta syntetiska pyretroider cirka hälften och i något fall den dubbla jämfört med pyretriner.
[3] Dessa siffror är uppskattade med hjälp av EFSAs rapport om bekämpningsmedelrester i maten för 2012 (www.efsa.europa.eu/de/efsajournal/pub/3942.htm), EFSAs riskbedömningsverktyg PRIMo, samt direktkontakt med EFSA.