Jordbruksmark är en ändlig och oersättlig resurs som är helt avgörande för en hållbar framtid. Det är den viktigaste insatsvaran i det jordbruk som förser en växande mänsklighet med livsmedel. Jord som brukas binder också kol ur atmosfären, vilket gör jordbruket och dess gröna omställning till en nyckel för att klara klimatutmaningarna. Därför är det allvarligt att jordbruksarealerna fortsätter att krympa världen över. Cirka 5 procent av världens jordbruksmark har försvunnit sedan 1990 enligt Världsbanken, och Jordbruksverket visar på en motsvarande utveckling i Sverige. Än mer alarmerande är utvecklingen i Uppsala.
Åren 2016–2020 exploaterades 117 hektar jordbruksmark i Uppsala kommun, mer än i någon annan svensk kommun. Det motsvarar mer än 2 procent av hela den jordbruksareal som fanns i kommunen 2016, och är en yta med kapacitet att avkasta närmare 900 ton vete per år. Vi behöver stoppa den här utvecklingen. Inte bara för att värna det svenska jordbruket, trygga den gröna omställningen och bevara våra öppna landskap, utan också för att stärka vår lokala beredskap och försörjningsförmåga.
Centerpartiet har tryckt på vikten av att värna jordbruksmark i många år, men frågan blir brännande i ljuset av Putins oprovocerade invasion av Ukraina. Kriget kommer påverka oss i Sverige mer än många inser, även om det säkerhetspolitiska läget stabiliseras och inte spiller över i nya väpnade konflikter. Innan de ryska trupperna korsade den ukrainska gränsen prognostiserade USA:s jordbruksdepartement att Ukraina år 2022 skulle vara världens näst största exportör av korn, världens tredje största exportör av vete och raps samt världens fjärde största exportör av majs. Europas kornbod står nu i brand. Uteblivna ukrainska skördar kommer driva upp världsmarknadspriserna på en rad grödor och sädesslag. Svenska konsumenter behöver bereda sig på dyrare matkassar och även tomma hyllor.
Kriget i Ukraina är inte den första utbudschocken att drabba den globala livsmedelsmarknaden, och det kommer antagligen inte att vara den sista. Ska Sverige stå starkt i tider av kris och krig behöver vi säkra en god försörjningsförmåga på livsmedelsområdet. Ett stort mått av inhemsk produktion är en central del i denna försörjningsförmåga. Svenska bönder bedriver världens mest effektiva jordbruk, och om de ges rätt förutsättningar klarar de av att förse hela landet med mat också i kristid. Men inte ens världens mest effektiva jordbruk kan producera några livsmedel utan jord att bruka.
Fler Uppsalapolitiker behöver inse vikten av lokal matproduktion och behovet av att värna kommunens jordbruksmark. De senaste åren har Uppsalaslättens åkrar, som hör till landets bördigaste, försvunnit i en alarmerande takt. Dessvärre syns ingen ljusning framöver, tvärtom. I de sydöstra stadsdelarna planerar kommunens politiska ledning att bebygga mer än 100 hektar jordbruksmark med hotell, butiker och flerfamiljshus. I Västra Librobäck finns långt gångna planer på att exploatera 90 hektar prima åkerjord för att etablera ett nytt industriområde, som behövs men som med fördel hade kunnat byggas på mindre värdefull mark. Mellan Skäggesta och Ulva förbereder kommunen tvångsinlösen av 5 hektar produktiv åkermark för att kunna anlägga en rekreationscykelväg, vilket sker helt i onödan då markägarna uttryckt att de kan stödja en alternativ sträcka som bevarar mer åkermark.
Uppsala kommun behöver omvärdera och uppvärdera kommunens jordbruksmark och dess betydelse för vår livsmedelsproduktion, vår försörjningsförmåga och hela samhällets gröna omställning. På nationell nivå driver även socialdemokrater och miljöpartister på för ökad och mer hållbar matproduktion i hela landet. Deras visioner kommer emellertid inte bära frukt så länge deras partikamrater ute i kommunerna, bland annat här Uppsala, i snabb takt stöper betong över den jord som är grundförutsättningen för vår matproduktion.