Sveriges arbete med att minska de fossila utsläppen av koldioxid är internationellt sett framgångsrikt. Sedan 1990 har den fossila förbränningen och dess utsläpp minskat med 35 procent. Men tittar man närmare på statistiken så avslöjas att all minskning av fossila bränslen har kompenserats ganska exakt av biobränslen, i huvudsak trädprodukter.
Detta bränslebyte har lyckats genom att Sverige sedan 1991 har en extremt hög beskattning på fossil koldioxid, i dag 2 000 kronor per ton (inklusive ETS), medan biogena utsläpp är helt befriade från skatt. Avsikten med denna politik är att mildra klimatkrisen. Man menar att förbränning av trädprodukter är klimatneutralt.
Från 1990 har energi från biobränslen ökat med drygt 80 TWh i årlig förbrukning och fossila minskat lika mycket. Cirka hälften av denna ökning har skett i de svenska fjärrvärmeverken. I många kommuner – främst de utan massabruk – utgör bränslebytet i värmeverken det huvudsakliga klimatarbetet.
Men ny forskning visar att ett byte från fossilt till svenska trädprodukter inte gör någon klimatnytta.
Den koldioxid som skapas vid förbränning av trädprodukter måste tas upp av den växande skogen, det vill säga av de nya träd som kommer upp efter avverkning. Men denna process tar längre tid än vad klimatkrisen tillåter. Återbetalningstiden för svenskt skogsbruk är minst 50-100 år medan de fastlagda klimatmålen gäller inom 10-30 år. Byte från fossilt till trädprodukter ger alltså inte någon positiv effekt för klimatet.
Faktum är att den ovan nämnda forskningens resultat är implementerat i det officiella redovisningssystemet. Klimatmålet är nämligen formulerat som ett netto-utsläpp, det vill säga fossila utsläpp minus kolsänkan. Ofta glöms kolsänkan bort i debatten som tenderar att helt fokusera på fossila utsläpp. Kolsänkan redovisas inom en annan sektor än den fossila, den så kallade marksektorn, vilket i Sverige är i huvudsak skogsmarken. Kolsänka innebär väsentligen de skogsbiogena utsläppen minus hela den svenska skogens upptag av koldioxid. Begreppet ”netto utsläpp” kan man då omformulera på följande sätt:
Netto utsläpp = Fossila utsläpp + skogsbiogena utsläpp – skogens upptag.
Denna formel visar då att ett byte från fossil till skogsbiogen förbränning ger ingen effekt på nettoutsläppet, och alltså ingen effekt på klimatmålet.
Av den anledningen är det synnerligen märkligt att svenska kommuner framhåller sitt klimatarbete och stoltserar med dess positiva effekter. Betrakta som ett exempel Stockholms kommun, där nästan hela klimatarbetet sedan 1990 utgörs av bränslebytet i värmeverken. I kommunens egen redovisning finns inga utsläpp från värmeverk baserade på biobränsle, varför det ser väldigt bra ut på papperet. Men redovisningen av utsläppen har bara flyttats från fossilsektorn, vilket är kommunens ansvar, till marksektorn, vilket är statens ansvar. Nationens nettoutsläpp förblir opåverkat.
Därför är det fel att kommunerna framhäver sig i sitt klimatarbete. De ger felaktig information till sina kommuninvånare som vilseleds i sitt eget klimatarbete. Exempelvis uppmanar Växjö kommun sina invånare med elektrifierad uppvärmning medelst värmepumpar att ansluta sig till kommunens fliseldade fjärrvärme i stället. En mer felaktig klimatpolitik är svårt att föreställa sig.
I Uppsala har Vattenfall helt nyligen startat ett nytt fliseldat värmeverk. På stora plakat runt området klargör Vattenfall den stora klimatnyttan med förbränning av trädprodukter. Uppsala kommun faller också in i denna retorik och räknar hem stora klimatvinster. Inte heller Uppsala är förskonat från denna kontraproduktiva klimatpolitik.
Behovet av att stärka kolsänkan via en minskad skogsavverkning betonas av EU-kommissionen. Från svenskt politiskt håll meddelas dock att man inte tänker rätta sig efter detta internationella klimatarbete, trots att Sverige ratificerat avtalet via EUs klimatlag.
Lösningen på klimatkrisen ligger i att komma bort från förbränningen och i stället använda elektrifierade processer, såväl för fordon som för uppvärmning. Sverige och Uppsala har tyvärr slagit in på en synnerligen olycklig väg i sitt klimatarbete.