Ringhals 1 och 2 – investera 10 miljarder, inkassera 4 miljarder om året i 20 år. Är det möjligt? Ja, om politikerna ordnar det administrativa stödet. Är det väl investerade medel? Bedöm själva.
Utan att känna till hur Vattenfall valt att bokföra ekonomin kopplad till Ringhals 1 och 2 är det möjligen inte helt korrekt att lägga ut en prognos överhuvudtaget, men med ansatsen att anläggningarna är avskrivna, vilket de torde vara, är det tämligen enkelt att räkna på framtida ekonomiskt utfall. I media har summan 4 miljarder kronor cirkulerat som en kostnad för att få dessa två reaktorer godkända för start och produktion av elektricitet.
Anna Nordling, chef för energi- på konsultföretaget WSP uppgav i Svenska Dagbladet 16/2 2022 att ”en återstart skulle kosta i storleksordningen 1-2 miljarder kronor per reaktor”.
Den uppskattningen kan vara helt perfekt, men för att skapa viss säkerhetsmarginal och buffert mot prognosmissar samt för att understryka affärsmöjligheten ersätts i denna inlaga den uppskattningen med det högre beloppet 5 miljarder kronor per reaktor, det vill säga totalt 10 miljarder kronor. Återmontage, upprustning och service som säkerställer att Ringhals 1 och 2 klarar 20 års ytterligare drift bör kunna utföras på fem år.
För att återknyta till inledningen, förutsätts att Vattenfall satsar 10 miljarder kronor i dag med lånade medel. Räntan sätts till 4 procent och Ringhals 1 och 2 är i drift och levererar effekten 1800 MW om fem år. På elmarknaden förutsätts försäljningspriset vara 50 öre/kWh. Vidare rustas anläggningarna för att klara 20 år, det vill säga de är i drift från och med januari 2028 och därefter med full kraft i 20 år.
Ett annat möjligen tydligare och enklare sätt att prognostisera är att relatera framtiden till nuvarande produktionskostnad per kWh för kärnkraft som sägs vara omkring 20 öre/kWh. Två axplock nedan.
Tidningen Energi publicerade så sent som den 12 maj 2022 en artikel där Torbjörn Wahlborg, chef elproduktion på Vattenfall, säger att ”den befintliga kärnkraften är väldigt konkurrenskraftig – vi producerar elen för 22-24 öre/kWh”.
Second Opinion publicerade i maj 2017 en artikel där Björn Linde, vd för Forsmark och Ringhals, sade: ”Vårt mål är att få ner produktionskostnaden till 19 öre per kilowattimme till 2021”.
För absolut precision är det naturligtvis fritt fram för var och en att nagelfara årsredovisningar på Vattenfalls hemsida. Med stöd av ovanstående och uppgifter från Vattenfalls hemsida och elpriset 50 öre/kWh minus produktionskostnaden 20 öre/kWh är överskottet förbluffande 30 öre/kWh.
På årsbasis med avsatt stopptid för underhåll och bränslepåfyllnad genererar reaktorerna ett fantastiskt ekonomiskt överskott. Stopptiden sätts till 52 dagar om året, vilket är i paritet eller faktiskt något över vad som anses vara normalt för svenska reaktorer. Under årets 8760 timmar levereras alltså 1800 MW dygnet runt i 7500 timmar. 30 öre/kWh (300 kr/MWh) och 1800 MW och 7500 timmar ger utfallet 4 miljarder kronor om året.
Summerat, investera 10 miljarder kronor, utför nödvändiga åtgärder, starta anläggningarna, kör i 20 år, inkassera 4 miljarder kronor om året. Saldo på kontot om tjugofem år: 70 miljarder kronor.
Om det nu är så att Europa, Sverige och svenskarna upplever en energikris – och en klimatkris – och vill förbättra nuvarande situation är alternativet att återstarta Ringhals 1 och 2 faktiskt mycket enkelt, rättframt och begripligt. Dessutom är det fantastiskt lukrativt.