Återigen visar nyliberalismen sitt rätta ansikte i form av förslag om att dra in allt för vanligt folk. Studiebidraget – som inte ligger på mer än 2500 kronor – ska avskaffas, detta enligt ett förslag från Liberala ungdomsförbundet.
I artikeln, skriven av Max Sjöberg och Filip Jovicic, ställs de redan yrkesutbildade mot de som fortfarande studerar.
CSN-bidraget är inget man får utan motprestation, utan man måste både vara närvarande och uppnå ett visst antal poäng. Sjöberg och Jovicic menar att det är helt orimligt att en "undersköterska och en metallarbetare" ska betala för detta.
Något som bör poängteras för att ge perspektiv är att liberalerna inte på något sätt går emot hur Ericsson flyttar utomlands, och hur tusentals arbetare förlorar jobbet. Hur borgerligheten ständigt riktar in sig mot de svaga blir väldigt tydligt, för det hörs inte heller ett ord om exempelvis Wallenberg. Vad gäller vissa saker får kostnaderna skena iväg in absurdum, men det kostar alltid för mycket när det handlar om studerande, satsningar på att lyfta människor ur relativ fattigdom eller – för den delen – att ta emot flyktingar.
Studiemedlet handlar om att alla människor oavsett klasstillhörighet eller rådande familjeförhållanden ska kunna högskoleutbilda sig. Vi i Revolutionär kommunistisk ungdom förespråkar återinförd förmögenhetsskatt för att finansiera det Sjöberg och Jovicic tar upp.
Vi är tämligen övertygade om att vi har råd med hemgjort potatismos åt äldre, glasögon till barn och en högskola åt alla när 4000 miljarder bara kan försvinna (Dagens Industri, 26/8) och Sveriges rikaste finansfamiljer tillsammans äger bolag värt hela 3950 miljarder (Svenska Dagbladet 30/6 2013). Inget av det här har vi hört liberalerna kritisera, men ser de att studerande får ett bidrag under existensminimum ska det direkt avskaffas.
Studiebidraget kom redan 1965 och har lett till att en stor del kunnat studera. Då det är ohyggligt dyrt att högskoleutbilda sig handlar studiebidraget om just den valfrihet som liberalerna annars höjer till skyarna: friheten att själv få välja om man vill vidareutbilda sig, oavsett om ens föräldrar är förmögna och äger ett storföretag eller ofrivilligt jobbar deltid.
Att pengarna finns råder det ingen tvivel om, och problemet är inte att en industriarbetare eller undersköterska betalar för de studerandes CSN-bidrag. Problemet är när undersköterskan tvingas jobba under vinstintresse, och när Wallenberg flyttar Ericsson utomlands så att industriarbetaren förlorar jobben. Ta pengarna där de finns och ge dit de behövs, i det här fallet till studiemedel.
Johannes Löfström
Revolutionär kommunistisk ungdom
Lenita Åberg
Revolutionär kommunistisk ungdom
Oliver Carlberg
Revolutionär kommunistisk ungdom
Erik Kalantar
Revolutionär kommunistisk ungdom