Valrörelsen är i gång och det märks tydligt när löften om återstartade kliniker och satsningar på en tillgänglig vård står högt upp i de regionala partiprogrammen. På hemsidor och i pappersform ska budskapet ut: mer vård åt folket! På samma gång lider den svenska sjukvården av en rådande vårdplatsbrist. Egentligen handlar det inte om att vi saknar sängplatser. Det handlar stället om att svensk sjukvård lider brist på utbildad personal som kan tillhandahålla den sjukvård som politikerna går till val på.
I flera regioner ser vi i dag hur patienter vid tillfällen inte får den sjukvård de är i behov av när personalen inte räcker till. Patienter som egentligen behöver läggas in riskerar dygnslånga väntetider på akuten för att få en vårdplats som både ökar risken för vårdskador och gör att personalen upplever en ökad etisk stress. Stressen och den ohållbara arbetssituationen är en konsekvens av att sjukvården saknar resurser. Det satsas helt enkelt för lite på personalens arbetsmiljö och lönerna avspeglar inte det ansvar vi tar. Konsekvenser blir personalflykt vilket ytterligare drabbar patienterna negativt.
Region Uppsala är inget undantag från denna verklighetsbeskrivning. Personalflykten har pågått en längre tid även här. De senaste åren har politikerna satsat minst sjukvårdspengar per invånare i Sverige, hela 4 miljarder mindre än genomsnittet, enligt Upplands allmänna läkarförening (UNT 29/5). Vården i Uppsala har också sett nedskärningar maskerade som effektiviseringar de senaste fyra mandatperioderna. Vårdpersonalen har som en följd av detta under en lång tid tvingats arbeta under snåla förhållanden. Sammanfattat handlar det alltså om uteblivna satsningar på områden som underlättar läkares, sjuksköterskors och andra kollegors arbetssituation. Andra ekonomiska prioriteringar har helt enkelt kommit före.
Ska personalen kunna leverera den vård som förväntas och regionen bryta trenden med ständigt minskade antal vårdplatser sedan 2010, då måste satsningar på personalen vara den viktigaste vårdfrågan. Det måste skapas förutsättningar för att man ska orka med sitt arbete och känna sig nöjd över sin arbetsplats. Det kräver lönesatsningar, bättre arbetsförhållanden och fler kolleger.
Konsekvensen av att inte göra dessa satsningar blir direkt kännbar för patienterna. Brist på vårdpersonal innebär att den sjukvård som erbjuds måste omprioriteras. Vårdpersonal runt om i landet vittnar om svårt sjuka patienter som tvingas placeras bakom en skärm i korridorer eller i dagrum på vårdavdelningar. Dessutom riskerar det begränsningar i den högspecialiserade vården som kan komma att erbjudas, vilket Upplands allmänna läkarförening varnade för tidigare i år. Även Inspektionen för vård och omsorg har stämt in i den kritik som vårdpersonal riktat mot regionen. Därtill har man också krävt fler vårdplatser då “vårdplatsbristen alltjämt kvarstår och att den fortsatt medför allvarliga patientsäkerhetsrisker”. Lösningarna kan inte längre handla om att ansvaret för dessa brister ska förskjutas till tjänstemän och förkläs som organisationsutmaningar. I slutändan handlar det om att politikerna i Region Uppsala satsar för lite på dem som skapar vårdproduktionen.
Inför regionvalet 2022 har Sveriges Yngre Läkares Förening (SYLF) lanserat en nationell kampanj där vi uppmanar väljare att göra pålästa och aktiva regionval den 11 september. Ska politiker förtjäna våra röster måste de klara av att skapa rätt grundförutsättningar till regionernas arbete om att införliva en god arbetsmiljö och personalpolitik. Vi i SYLF ser nämligen satsningar på vårdpersonalen som den viktigaste valfrågan.