I dagarna presenterades utredningen om framtiden för konfessionella skolor. i Sverige (“Nya regler för skolor med konfessionell inriktning, SOU 2019:64”)
De flesta av utredningens förslag uppfylls redan idag av de kristna skolorna, utan problem. Förslagen till tydligare riktlinjer ger Skolinspektionen fler verktyg för att komma åt skolor som inte återspeglar Sveriges demokratiska värderingar. Ändå fortsätter utbildningsminister Anna Ekströms (S) med sitt budskap att konfessionella skolor ska begränsas och nya helt förbjudas.
Det är tydligt att utredningen har stora betänkligheter huruvida ett förbud för konfessionella skolor verkligen är förenligt med konventionerna om mänskliga rättigheter. Men regeringen vill ändå genomdriva detta förbud. Den politiska agendan är viktigare än att värna om mänskliga rättigheter.
Utbildningsministern hänvisar till “problem” med konfessionella skolor, och verkar för stunden glömma bort att 99% av alla svenska elever går i skolor utan konfessionell inriktning.
Svensk skola har många stora utmaningar att brottas med men är det verkligen de kristna skolorna, med mindre än 1% av landets elever, som utgör problemet?
Fakta visar att de kristna skolorna 2019 hade bättre betygssnitt än de kommunala skolorna, större andel elever med godkänt betyg i alla ämnen, och procentuellt fler elever med behörighet till gymnasiet. Skillnaden mellan pojkars och flickors studieresultat är bättre än rikssnittet.
Elever från många olika livsåskådningar, både religiösa av olika slag och icke-religiösa, och med vitt skilda kulturella och socioekonomiska bakgrunder möts på de kristna skolorna. De bryter den främsta segregerande faktorn i Sverige, nämligen boendesegregationen. Eleverna beskriver att studieron är bättre och respekten för andras åsikter och livsåskådningar är högre än på de skolor där de tidigare gått.
De kristna skolorna bidrar också till en god integration i Sverige. 39,1 procent av eleverna på de kristna skolorna hade utländsk bakgrund jämfört med 25,2 procent för de kommunala.
De allra flesta länder i Europa har kristna skolor i mycket högre grad än Sverige. De ser skolorna som en självklarhet och oproblematiska. Den svenska debatten är ur ett europeiskt perspektiv märklig. Den återspeglar Sverige som ett av världens mest sekulariserade länder snarare än att problemet skulle finnas hos de kristna skolorna. Och just där ligger en poäng med de mänskliga rättigheterna - att skydda minoriteters rättigheter även när majoritetssamhället ser annorlunda ut.
Barnkonventionen är nu svensk lag. Den ger enskilda rätt att driva skola och ger barn rätt till andlig utveckling och att få utöva sin tro. För att genomdriva ett förbud för konfessionella skolor verkar regeringen vara beredd att göra våld både på Barnkonventionen och på EU:s grundläggande fri- och rättigheter såsom näringsfrihet, religionsfrihet och på lagar om likabehandling och diskriminering.
I en tid då många kommunala skolor runtom i Sverige har stora utmaningar väljer utbildningsministern att lägga fokus på att stoppa den lilla minoritet av välfungerande skolor i landet som har en kristen inriktning. Vårt förslag till ministern är att istället lägga energin på att lösa de problem som finns i de skolor där majoriteten av Sveriges grundskoleelever går.
Det går bra för de kristna skolorna. I Sverige har de funnits i 935 år. Men hur går det för övriga? Detta borde vara regeringens och en utbildningsministers primära fråga.