Finansmarknadsministern Niklas Wykman (M) och utredare Mats Dillén håller pressträff om bokstavsutredningen om finansiering och riskdelning vid investeringar i nya kärnkraftsreaktorer.
Det råder numera närmast en enighet om koldioxidhalten i atmosfären inte får fortsätta öka. I både internationella fördrag och EU-fördrag har Sverige förbundit sig till att sänka utsläppen. Regeringen har pekat ut en väg dit, utbyggnad av ny kärnkraft. Kosta vad det kosta vill.
Garanterad prisnivå per kWh, skattefinansierade subventioner, finansieringshjälp. Regeringen har uppenbarligen valt sin väg. Men är detta vägen Sverige vill gå? Löser den på ett hållbart sätt energibehovet i en svensk tillväxtekonomi? Har dagens politiker ens en moralisk rätt att välja kärnkraft? Och hur är det med projekteringstider för kärnkraftverk? Vägen från beslut till produktion är väldigt lång.
Det bränsle som hittills har använts och som finns tillgängligt för utbyggd kärnkraft är Uran-235. Avfallet ska förvaras i 100 000 år, eller ungefär så lång tid som gått sedan homosapiens lämnade ursprungskontinenten Afrika. Kan det arvet verkligen ges till kommande generationer?
Nya tekniker för kärnkraft utvecklas. Så kallade snabba reaktorer kan använda fler isotoper och radioaktiva ämnen som bränsle. Det är mer ekonomiskt men bidrar också med ökade risker. Samtidigt som de är i princip oprövade. Upparbetning av använt bränsle och skapande av råmaterial för exempelvis militär användning finns på några platser i världen.
Bränslet med konventionella reaktorer och kända fyndigheter av Uran-235 räcker endast cirka 100 år med förbrukningen år 2008.
Med upparbetning och reaktorer som kan hantera fler bränslen, fertila ämnen som torium och andra uranisotoper, kan bränslebristen i princip avskrivas. Men tekniken är inte där än, och sådana reaktorer ingår inte i regeringens planer.
Sparas koldioxid med kärnkraftverk? Ja, under tiden de är i drift. Men nya kärnkraftverk fordrar mycket byggmaterial som släpper ut växthusgaser samtidigt som gamla kärnkraftverk släpper ut gaser när de avvecklas och rivs.
”Inte vårt problem” men ett problem som efterkommande generationer och planeten måste hantera.
Livscykelanalyser för kärnkraftsanläggningar behöver göras och diskuteras. Ett hopp har varit små kärnkraftverk som skulle kunna byggas modulärt och stå nära förbrukaren. Några har konstruerats men hittills är de inte billiga och all annan problematik med konventionell kärnkraft består.
Uranbrytning är ytterligare ett kapitel. Konventionell kärnkraft efterfrågas men uran är en koncessionsmineral i Sverige vilket innebär att den inte får brytas. Och var ska uranbrytningen ske? Några potentiella områden finns, men det är komplicerat att köra över de som bor i områdena.
Säkerheten i kärnkraften är förvisso mycket god, men det är en känslig faktor. Three Mile Island, Tjernobyl och Fukushima. Några minns dem, kanske mest eftersom blåbär och svampar behövde lämnas i skogen i åratal efter Tjernobylolyckan.
I Ukrainakonflikten har aktiva kärnkraftverk, som Zaporizjzja, och redan havererade kommit att spela roll. I statsterror som ryssdiktatorns angrepp mot Ukraina blir kärnkraft en bricka som kan användas. Kärnkraftverk är potentiella mål för terror av många slag.
I scenarion där extremväder ökar och naturkatastrofer får oförutsedda effekter bör uppmärksamheten riktas mot motståndskraften i de svenska energisystem. Är Sverige förberett för detta? I Japan hade man förutsett mycket, men inte det som faktiskt hände. Och klimatet påverkar även kärnkraften.
Stabiliteten i driften kanske inte är så hög när behovet av kylning inte kan tillfredsställas, som är fallet i Frankrike. Även känsliga ekosystem riskerar att skadas av för varmt kylvattenutsläpp.
Kanske behövs ett rejält omtag i energi- och klimatdebatten. Sol, vind och vatten har också en del olägenheter, men de kan sannolikt övervinnas lättare. Samtidigt som energin är väsentligt mycket billigare.
Kan vindkraftverk vara ett bättre alternativ för Sverige, undrar debattören.
Och andra åtgärder som värnar klimatet kan vidtas. Exempelvis kan en del så kallade reformer med inriktning mot ökad fossilbränsleanvändning som regeringen genomfört i Tidösamarbetet omvärderas. Förtroendet för regeringens klimatpolitik är just nu inte påtagligt.
Debatten behöver lyftas, och frågan kvarstår: Är kärnkraft den väg Sverige ska gå för att minska koldioxidutsläppen? Eller är vägen för riskabel, oetisk, miljöskadlig och dyr?