Som student flyttade jag hit till Uppsala för snart 10 år sedan. Här fick man plugga stadsplanering vid Ekonomikum på Kulturgeografen och Hållbar utveckling vid Geocentrum på CEMUS. På ett universitet som snart firar 550 år och är Nordens äldsta. Där det på universitetshuset står de välkända orden "Att tänka fritt är stort, men att tänka rätt är större".
När jag i snart ett decennium sett alla planer, visioner, rivningar och byggen som skett i Uppsala så undrar jag egentligen hur fritt vi kan fortsätta tänka. När vi bygger så fel.
Kapellgärdets nya kvarter som verkar ha anammat en dagsljusfaktor från 1800-talet och med en hållbarhet som kommer hålla i max 50 år. Rivningen av fullt fungerande byggnader som "Uppsalas skamfläck" Sivia torg, vars omkring 110 bostads- och lokalhyresgäster blivit avhysta för byggnadens "fulhet", den påstådda kriminaliteten, otryggheten och för vad? Var det byggnadens fel? Kunde verkligen inget göras åt saken? Uppenbarligen inte och om det någonsin fanns ett problem så flyttade det och på plats byggs ett hotell som ska få platsen att "uppnå sin fulla potential" då den kommer att smälta in med det malplacerade UKK. Ett hotell som snart verkar få konkurrens av ett till hotell vid Svandammen, om kommunen och ägaren får bestämma.
Samhällsbyggnad har alltid varit och kommer alltid att vara ytterst politiskt. Något som vi medborgare måste inse och agera på. Då det handlar om att jordbruksmarker och skog kan försvinna med södra staden. Att Seminarieparkens hundraåriga träd skövlas för bostadsrätter och att hyresrätter i Sivia torg, logistikbyggnader med utflyttade verksamheter rivs och att nya lådor byggs i Fyrislund. Vi löser inte bostadsbristen och lokalbristen då de billiga ytorna försvinner från marknaden och ersätter dem med nya. Samtidigt som vi etablerar hotell där de mest välbeställda har råd att hyra vid behov. Staden blir mindre för Uppsalabor och mer för andra. De som ska flytta in över de som tvingas flytta ut.
Detta är uppenbart ohållbart socialt, miljömässigt och ekonomiskt. Den mest hållbara byggnaden är den som aldrig behöver byggas och då ska man ta hand om de byggnader och lokaler som finns. Särskilt när vi alla efter pandemin samtidigt vet att byggnader och lokaler står helt eller delvis tomma överallt i våra städer.
Politiken måste sluta upp med att beställa visionsbilder och i stället ta ett holistiskt grepp om samhällsplaneringen där samhället i går får plats i planeringen i morgon. Där politiken visar att den bryr sig lika mycket om den existerande kommunen med allt vad det innebär, som framtidens stad som man drömmer om. Att framtidens byggnader faktiskt är de som redan är byggda och att staden ska utvecklas för oss människor, inte att vi människor ska anpassa oss för en klåfingrig fastighetsutveckling av staden.
Vi har inte råd att fortsätta tänka fritt. Vi måste i stället tänka rätt och ni politiker måste ta hand om oss Uppsalabor, i stället för att köra över oss.