Den fantastiska välfärdslagen LSS fyller 30 år i år. Många har fått ett gott liv tack vare de starka rättigheterna till LSS-stöd som gör det möjligt att leva som andra, vara delaktiga i både det lilla livet i vardagen och fritiden och det stora med arbetsliv och engagemang i samhällslivet. Men många upplever stor frustration och besvikelse när de blir av med ett ändamålsenligt stöd, som de haft i många år och utan att deras behov har minskat.
Rättssäkerheten är tyvärr bristfällig vilket innebär ödesdigra konsekvenser för många med omfattande funktionsnedsättningar. Uteblivet stöd eller icke ändamålsenlig hemtjänst enligt Socialtjänstlagen ökar närståendes arbetsbörda. Och vid förlust av den uppskattade LSS-insatsen Kontaktperson är det den stora ensamheten som väntar. Handläggarna anser att det redan givna stödet räcker – en slutsats som inte alls överensstämmer med LSS syfte. Man kan uppleva ensamhet även bland snäll personal.
Handläggarna verkar inte vara förtrogna med det starka medborgarfokus och rätt att påverka som finns både i LSS och den nya Förvaltningslagen. Under hela handläggningsprocessen förväntas handläggaren samverka med den enskilda, till exempel påpeka vilka intyg som krävs och informera om underlaget räcker för handläggarens bedömning av behoven och om de ger rätt till sökt stöd.
Denna samverkan fungerar inte alltid, otillräcklig kommunikation och frustration förekommer. Handläggarna verkar inte heller respektera Socialstyrelsens bindande föreskrifter om till exempel beslutsunderlaget. En bedömning ska ingå i beslutsunderlaget som den sökande ska ta del av och ha möjlighet att påverka. Men den kommer först i beslutsdokumentet tillsammans med motiveringen till avslagsbeslutet och med en hänvisning att överklaga till Förvaltningsrätten med dess vanligen mycket långa handläggningstider. Och så länge ett ärende finns hos Förvaltningsrätten, kan den enskilda inte ansöka på nytt.
När förtvivlade företrädare försöker vända sig till politiker i nämnden för hjälp får man till svar att politiker inte kan ta sig an individärenden. Genom den rådande delegationsordningen överlämnar nämnden all makt för handläggning och myndighetsbeslut till handläggarna.
Till min glädje finns det i den nya omsorgsnämnden ledamöter som framför sin oro hur handläggningen faktiskt går till. De vill få se olika ärenden. Deras yrkanden om större insyn i den faktiska vardagen har inspirerat mig att starta ett samverkansprojekt med utgångspunkt i denna vilja att förverkliga LSS starka medborgarskapsintentioner. I första hand vänder jag mig till medborgarna själva och deras företrädare, i andra hand till nämndpolitikerna som ju har ett huvudansvar att styra sin förvaltning så att medborgarna får uppleva en rättssäker förvaltning.
Samverkansprojektet ”Den goda viljan” bär underrubriken ”Vad bör jag veta och kunna inför mötet med min handläggare?”. Genom påverkan av nämndpolitikerna, till exempel genom att förse dem med problematiska, avidentifierade ärenden med kommentarer om bristerna, hoppas vi kunna öka deras kompetens kring funktionsrätten och konsekvenserna vid bristande rättssäkerhet.
Mina första kontakter har jag tagit med den dagliga LSS-verksamheten ”Ge makten vidare”. Deltagarna har skrivit en rapport, ”Kontaktperson”, som utgår från deras egna erfarenheter och en årsrapport från kommunens brukarombud Jeanette Nordin.
Tillsammans med gruppen planerar vi i det inledande skedet att påverka handläggningen av denna LSS-insats i syfte att stärka rättssäkerheten. Deras egenmakt ska stärkas genom kunskap och kompetens om hur en rättssäker handläggning ska gå till. Jag använder det starka ordet empowerment som just betyder bemäktiga, det vill säga själva processen att nå egenmakt.
Vid mötet med handläggaren måste information och kunskapsutbyte ske som minskar maktskillnaden mellan den allsmäktige handläggaren och undersåten. Projektet kommer kontinuerligt att rapporteras till medverkande i Funktionsrätt Uppsala, i Godmanföreningen, till nämndledamöter samt övriga intresserade samhällsmedborgare.